onsdag 1 april 2009

Oavsett

När jag ska höja mig själv till skyarna så blir det mest ett platt fall.
Jag är så stolt och jag vill så gärna berätta, men gensvaret blir mest "jaha"
Då tappar jag allt, när ingen fattar hur bra jag är och hur mycket jag ger, och anledningen till att jag överhuvudtaget blir erbjuden detta är att jag är fantastisk.
Varför kan jag inte bara skita i alla andra, varför kan jag inte bara tala om för mig själv att jag är fantastisk. Varför är jag inte nöjd med detta förtroende jag får. För dessa människor som ger mig detta förtroende, dom vet min storhet, där har jag redan bevisat det jag ville. Där får jag erkännande och feedback. Tänk om jag hade såna människor i mitt privatliv också.
Jag vet inte hur jag ska göra fast än jag försöker.
Tänk om nån bara kunde säga till mig att jag dög oavsett.
Det finns verkligen människor som kan slå undan mina ben. Frågan blir ju bara hur länge jag ska låta er styra mitt liv?

Inga kommentarer: