London

Föresten, London om 23 dagar.
DET är nåt det.
Ska åka med min fina, fina bror och hans familj.
Underbart.
Vara faster i 5 dagar, få bli älskad hela tiden.

Minns en resa vi gjorde till Lofsdalen, fina brorsdottern sov i mitt rum, vägrade lämna min sida.
Jag fick sätta mig i en kall bastu för att få lite ensamtid.
Hon stod utanför och knackade på och undrade om jag inte var klar snart.
I love her!!

Skatten gav 15.000 kronor tillbaka, undra vad jag ska göra för dem?
Nåt förslag?
Kan inte dricka vin för allt ju.
Nu vill jag ha resesällskap.
Nån som jag inte är genetiskt släkt med och som är äldre än 11 år.
Tack!

Avslaget

Det är så det känns.
Det händer tusen saker, finns något att göra precis hela tiden, att-göra-listan är lång.
På jobbet alltså.
Förvrigt är det bara dött, och det är så jävla tråkigt.
Var hittar man händelserna?
Kan man beställa det på postorder?
I såna fall vill jag beställa 17 händelser NU!

Söndag

Söndag, dagen som icke skall spenderas själv.
Det har jag ju inte riktigt gjort, men mina vänner hånglar jag ju inte med.
Känner mig lite trött, lite sliten, lite ensam, lite påfrestande, lite manisk, lite dryg.
Ny vecka ligger framför mig, mycket händer som vanligt.
På jobbet i alla fall.
Ska försöka hinna gå på bio, finns en del filmer jag vill se, och på så sätt undviker jag soffgropen också.
Den börjar bli mer än lovligt djup nu.

Vin

Vin, vin, vin, vin, vin, vin.
Jag har bytt ett beroende mot ett annat, det blir så tydligt.
Jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Vet inte om jag behöver göra nåt åt det.
Jo, det behöver jag.
Men inte nu.

Jag ska åka till London snart.
I love!!!

Ibland

Ibland går det nästan flera dagar innan jag tänker på dig.
Ibland drömmer jag inte om dig.
Ibland kan jag vara på ställen du och jag var på utan bli ledsen.
Ibland måste jag nästan påminna mig hur du ser ut.
Ibland känner jag att jag inte saknar dig fast jag tänker på dig.
Ibland inbillar jag mig nästan att jag kommit över dig.

Överlycklig

Fan nu händer det saker.
Jag är så bra och så jävla glad!!
Slit lönar sig. Tack!!!!

Å så kom skattebeskedet och jag kan säga att det gjorde inte min dag sämre direkt.
Såna här dagar skulle man ha jämt!

Dum

Jag tar fortfarande inte hand om mig som jag borde.
Jag vet inte vad det beror på, vad det är som driver mig in i destruktiva beteenden.
Men det har väl att göra med den dåliga självkänslan, den där om inte blommor ut fullt i alla delar i mitt liv.
Jag försöker och försöker och försöker, men det blir inte riktigt bra.
Jag behöver någon som lär mig, som berättar för mig hur jag ska göra för att tycka om mig själv.

Vinare

Nu har jag skrattat mig ihjäl mig. Jävligt kul uppträdande.
Fan, det blev vin idag med. Jag är fördärvad.
Ge mig antabus.

Förgyllning

Nu ska jag gå ut och käka middag och sen se en rolig show.
Sånt kan man göra för att förgylla en mörk och grå måndag.
Tack o hej

Trött

Mina helger är inge bra för tillfället, jag har verkligen kommit in i en ond spiral.
Ska jag lyckas med mina mål så kan jag inte fortsätta så här. Nu blir det till att ta
fram stora diciplinpiskan.
I morse när jag skulle gå upp så var jag så trött så jag kunde självdött.
Mina grannar bråkade i 3 timmar i natt, så jag skulle kunna skylla min trötthet på dem.
Nu vet jag att det inte är hela sanningen, utan den finns ytterligare en dimension på
min trötthet.
Måste skärpa till mig!!!

Vinhelg

Massa vin blev det i helgen, det är ju så gott!!
Men man blir inte så utvilad av att dricka vin,
skulle vilja ha några dagar till ledigt.
Kanske ska unna mig lite semester ett par dagar lite längre fram.
Inte just nu, för det funkar inte. Men sen...

Skulle vilja resa bort med någon, kärlekssemster helt enkelt.
Men det blir ju lite svårt eftersom det inte finns någon kärlek i mitt liv.
Fan vad trist.
Men, men. Bara att gilla läget, händer det så händer det.

Kravfylld

Jag kan inte bara strunta i saker och ting.
Jag kan inte intala mig själv att jag ska vara singel resten av mitt liv.
För jag vill ju faktiskt inte det.
Jag vill vara med den mannen som ger mitt liv en tredje dimension,
som avgudar mig och som tycker jag är den vackraste skapelsen i världen.
Jag vill vara den som tillför lyckan i den mannens liv, den som gör att han känner sig hel och komplett som människa.

Precis det vill jag, varken mer eller mindre!!
Nej jag har inga höga krav, och är det jag har så är det väl för att jag är värd det allra bästa.

Knapphålsögon

Satan så trött jag är. Jag vill sova!!!!!!!
Men det visste jag ju redan i natt när jag glad i hågen satt här och glodde, är huvudet dumt så får kroppen lida.
Nu ska jag åka tåg, och SOVA!
Tack o gonatt.

Sovlös

Vad gör jag vaken nu?
Jag ska ju sitta på ett tåg söderut tidigt i morgon bitti.
Ögonen kommer att snurra, kroppen kommer att vara förlamad och hela mitt inre kommer att skriva NEEEEJ när klockan ringer i morgon bitti.
Har haft extremt svårt att sova några nätter.
Visserligen är jag ju en nattuggla, men även såna behöver ju sin skönhetssömn.
Vet inte varför jag blir så här ibland.
Har väl nåt med överhettad hjärna att göra kanske.

Jag tänker på det där att en del saker helt enkelt inte är för mig.
Jag skulle ju lägga ner, sluta längta, sluta hoppas.
Jag känner att jag är i det stadiet fortfarande, orkar inte ens tänka den tanken.
Men jag vill ju egentligen inte det.
Men för stunden är det nog bäst så.
Jag måste ta hand om mig själv en stund nu, inte bara rusa omkring och kastas hit och dit.
Fokusera på det som faktiskt är viktigt för mig, sköta om min nyinköpta mini magsäck, inte vara dum mot den.
Det som är viktigt för mig är ju jag.
Mig ska jag ta hand om.

Vill leva!

Jag kom på att jag kanske lät helt självmordsbenägen i mitt förra inlägg, när jag svamlar om Ted och hans pendeltågshoppning.
Så är inte fallet!!!!!
Jag har aldrig varit det, inte ens i mina allra värsta och mörkaste stunder.
Jag är för nyfiken för att göra något sådant.
Jag är för empatisk för att utsätta mina nära för något sådant.

Bara så ni vet.
Men jag vill fortfarande ha en egen liten stuga dit jag kan åka och glömma bort att du lämnat mig :)

En egen måne

Nu har jag fått ett sånt där ryck som bara jag kan få.
Jag vill köpa en liten stuga.
Jag har redan tittat ut vad jag vill köpa.

Som är min, min, min.
Dit jag kan åka och vara i fred, ensam i mörkret.
Pyssla, pynta, dricka glögg, sova när, om och hur jag vill.
Smyga iväg och morgonbada (eller nattbada kanske).

Typ som den där månen som Ted G. sjöng om innan han hoppa framför pendeltåget.

Fokus

Vad härligt det är med ett jobb där det händer saker.
Så all min uppmärksamhet kan riktas ditåt.
Vad härligt det är med vänner som bara finns och står där som stadiga furor.
Och vad bra jag är som kan byta fokus, gilla läget och trampa vidare.

När jag känner mig långt nere så behöver jag bara gräva lite i mitt inre så minns jag hur det var förut. Då inser jag hur långt nere jag verkligen varit och vilken milsvid skillnad det är nu.
Jag kan använda mina tidigare erfarenheter och mina tidigare usla val och faktiskt se den fantastiska utveckling jag gjort.
Jag tror inte ens min offerkofta hänger kvar i hallen längre. Den ligger inslängd långt in i klädkammaren, jag är där och fingrar på den ibland. Vill sätta på mig den, för den är lite trygg, när jag har den på mig så vet jag precis vad jag ska göra.
Men jag är ohyggligt duktig på att slänga tillbaka den i hörnet, där den får ligga och samla damm.
Snart så kan jag nog ta den och gå ut till sopnedkastet och slänga ner den där!

Inget

Det är inte för mig.
Inte för mig.
Inte för mig.
Det finns ingen sån karta för mig.
Ingen sån plan.

It´s not meant to be.

Så jag lägger bara ner,
besparar mig smärtan,
insikten,
tårarna,
grusade förhoppningarna.

Jag förstår inte varför det är så
men jag måste acceptera det.
Jag har försökt strida emot
men nu orkar jag inte det nå mer.
Jag böjer mig för överheten
och accepterar faktumet.

Svammel

Jag känner mig ledsen, det blev inte som jag hoppats på. Han är den första som fått mig att känna på detta viset sedan J, det är nästan 3 år sedan....
När jag träffade första J första gången så var det helt självklart för mig. J var begåvad, han kunde utmana mig i diskussioner, han hade humor, han fick mig att skratta, han var snygg.
Jag träffade en J som sa:"jag tycker om dig, men vill vara fri ändå. Kanske kan vi träffas ibland?" Då gick jag med på det, för jag tyckte någonstans att jag inte var värd mer än så, hade förhoppningen att J skulle bli kär i mig ju längre tiden gick.
Han blev aldrig det, jag fortsatte hopppas, han var den enda. Jag hoppas nog än i dag. Han, i sina bästa stunder, fick mig att må så fantastiskt bra. Så bra så jag vet inte om jag någonsin kommer att glömma det.

Exakt samma fras fick jag presenterat för mig av den nya J. Jag tackade nej direkt, för jag kommer aldrig förnedra mig på detta vis igen.
Jag behöver och vill ha så mycket mera, än vara någon halvtimmestjej som finns tillgänglig när det passar honom. Jag är så sorgsen, för denna kille har så många kvaliteter.
Men, av någon anledning så får jag inte dessa killar att brinna. Jag tänder inte någon låga hos dem, förutom möjlightvis en som i det långa loppet inte räcker till.

Jag kommer sakna honom, hans skratt, hans intelligens, hans röst, hans pussar, hans händer.
Jag kommer sakna allt hos honom, men jag måste göra detta för jag är värd mer än vad han erbjuder.

Mina vänner älskar mig, dom lovordar mig och talar om för mig att jag är den bästa som finns.
Jag övertygar folk i min närhet vilka fantastiska egenskaper jag har, bara genom att dom får träffa mig. Jag är aldrig osäker då, jag gör karriärskliv ni aldrig någonsin kommer attt klara av att göra, jag får lovord ända uppifrån vd:n.
Jag får nya arbetsuppgifter bara för att jag är så kunnig, stora affärsområden inom företaget ber om min kompetens för det finns ingen annan än jag som klarar av det.
Jag är så kunnig då, så oumbärlig, så bra!
Det är detta område jag ska hålla mig inom, det är där jag mår bra, det är där jag levererar utan tveksamheter.

Men vet ni vad? Hur gärna jag än försöker intala mig om att detta är allt som behövs så är det inte så. Jag saknar och längtar efter någon som tycker om mig så jag tror inte ni förstår.
Kan någon lära mig hur man gör?
Hur gör man för att bli "flickvänsmaterial"?
Jag orkar helt ärligt inte höra det nå mera nu.
Jag räcker aldrig till.

Nog

Jag fattar ingenting, men det är kanske inte meningen att jag ska göra det.
Det är nog inte meningen överhuvudtaget för mig.

Men nu är det nog, tänker inte försöka nå mera.

Mys

Middag igår, så mysigt!
Allt är mysigt, till och med snön är nästan mysig.
Tänk om man kunde ge fan i att analysera allt bara.

Nu!

Men hur sakta kan en dag gå??
Jag vill att klockan ska bli 16.30.
Nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu!!!

Fånig

Jag försöker verkligen behärska mig.
Jag kan inte le så här fånigt.
Jag är fånig, och det kommer straffa sig.

Tokgrina

Spårlöst: Jävla skitprogram, jag grinar ju som en tok.
Typiskt mig att bara dö av såna där känslor!!

I morgon är jag bjuden på middag :)

Bra

Jag tror nog den där dejten gick lysande.
Jag är nöjd.
Han är nöjd.
= Lysande

Kaffe och kaka

Nu ska jag gå på fikadejt, det har jag aldrig gjort i hela mitt liv.
Intressant.
Kanske är bra att inte supa sig full på första dejten, den varianten har ju inte funkat så lysande hittills. Och som jag försöker intala mig själv:
Om du inte vill få samma resultat så gör på ett annat sätt.
Och det ska jag göra nu.

Lili och Sussie

Fan, det svänger ju....i bästa 90-tals anda.

Men Petra Mede är lika kass som vanligt. Ta bort!!!

Beröring

I dag är det en sån där dag när huden skriker efter beröring.
En kram känns absolut nödvändig, en hand som pillar i håret, en famn att mysa i, ligga sked, hångla...ja ni hajjar.
Han jag skulle kunna tänka mig att göra detta med är lååångt borta, norrut.
Attans! Men snart är det måndag.

Måndagslängtan

Nu är jag fan i mig väldigt frånvarande.
Idag är jag bakis, umgicks med en fin vän i går, blev tokpackad.
Min lilla, lilla magsäck spelar mig ibland lite spratt, den ville inte alls ha mat utan bara vin.
Men jag tror nog att jag betedde mig som man ska i alla fall.
Våga vägra fyllångest!!

Jag ser fram emot måndag!

Fullt

Fan jag hinner knappt med att sitta framför datorn.
Katastrof??
Näää, rätt skönt faktiskt.
Hjärnan blåser ut sig själv varje dag, jag hinner inte tänka negativa saker som jag kan vara rätt bra på.
Just nu är det bara bra, jag har roligt och njuter.
Och det beror inte på en karl, jag kan ha kul och må bra utan såna.
Halleluja! Äntligen!!

Studsar

Jag kastas omkring som en pingisboll, men jag gör det frivilligt.
Jag vill att det ska hända saker, jag vill ha kul, skratta, vara pirrig och förväntansfull.
Jag tar för mig och accepterar ingen skit.
Jag beter mig på ett sätt jag aldrig tidigare gjort, och det absolut inte i någon negativ mening.
Jag sätter gränser, säger stopp, tack och hej.
Jag har så många gånger låtit mig bli behandlad illa, överkörd, nedtrampad.
Men aldrig mer, finns ingen som är värd något sånt.
Framför allt är inte jag värd det.
Jag ska ha det bästa av liv.

Gråttönt

Så var det dax att gråta lite igen.
Daniel Tynell vann Vasaloppet och jag grinade.
Tönt man är! Hahaha.

Bra

Fan vad jag är bra, istället för att fundera och grubbla så tar jag tjuren vid hornen direkt.
Tar reda på saker och gör en bedömning, tar ett beslut.
Nåt har man tydligen lärt sig genom åren.
I am good!!