Vill leva!

Jag kom på att jag kanske lät helt självmordsbenägen i mitt förra inlägg, när jag svamlar om Ted och hans pendeltågshoppning.
Så är inte fallet!!!!!
Jag har aldrig varit det, inte ens i mina allra värsta och mörkaste stunder.
Jag är för nyfiken för att göra något sådant.
Jag är för empatisk för att utsätta mina nära för något sådant.

Bara så ni vet.
Men jag vill fortfarande ha en egen liten stuga dit jag kan åka och glömma bort att du lämnat mig :)