Jag känner mig ledsen, det blev inte som jag hoppats på. Han är den första som fått mig att känna på detta viset sedan J, det är nästan 3 år sedan....
När jag träffade första J första gången så var det helt självklart för mig. J var begåvad, han kunde utmana mig i diskussioner, han hade humor, han fick mig att skratta, han var snygg.
Jag träffade en J som sa:"jag tycker om dig, men vill vara fri ändå. Kanske kan vi träffas ibland?" Då gick jag med på det, för jag tyckte någonstans att jag inte var värd mer än så, hade förhoppningen att J skulle bli kär i mig ju längre tiden gick.
Han blev aldrig det, jag fortsatte hopppas, han var den enda. Jag hoppas nog än i dag. Han, i sina bästa stunder, fick mig att må så fantastiskt bra. Så bra så jag vet inte om jag någonsin kommer att glömma det.
Exakt samma fras fick jag presenterat för mig av den nya J. Jag tackade nej direkt, för jag kommer aldrig förnedra mig på detta vis igen.
Jag behöver och vill ha så mycket mera, än vara någon halvtimmestjej som finns tillgänglig när det passar honom. Jag är så sorgsen, för denna kille har så många kvaliteter.
Men, av någon anledning så får jag inte dessa killar att brinna. Jag tänder inte någon låga hos dem, förutom möjlightvis en som i det långa loppet inte räcker till.
Jag kommer sakna honom, hans skratt, hans intelligens, hans röst, hans pussar, hans händer.
Jag kommer sakna allt hos honom, men jag måste göra detta för jag är värd mer än vad han erbjuder.
EM-kval: Sverige-Spanien
4 år sedan
2 kommentarer:
Precis så är det. Jag har bara träffat min första "J" men jag kommer aldrig någonsin att vänta på en man som "behöver tid" igen. Det har jag inte tid med.
P.S. Det värmer att du vill följa min blogg. Och att jag inte är ensam om att känna som jag gör.
Tack för att du läser, och tack för att du förstår!
Skicka en kommentar