Fokus

Vad härligt det är med ett jobb där det händer saker.
Så all min uppmärksamhet kan riktas ditåt.
Vad härligt det är med vänner som bara finns och står där som stadiga furor.
Och vad bra jag är som kan byta fokus, gilla läget och trampa vidare.

När jag känner mig långt nere så behöver jag bara gräva lite i mitt inre så minns jag hur det var förut. Då inser jag hur långt nere jag verkligen varit och vilken milsvid skillnad det är nu.
Jag kan använda mina tidigare erfarenheter och mina tidigare usla val och faktiskt se den fantastiska utveckling jag gjort.
Jag tror inte ens min offerkofta hänger kvar i hallen längre. Den ligger inslängd långt in i klädkammaren, jag är där och fingrar på den ibland. Vill sätta på mig den, för den är lite trygg, när jag har den på mig så vet jag precis vad jag ska göra.
Men jag är ohyggligt duktig på att slänga tillbaka den i hörnet, där den får ligga och samla damm.
Snart så kan jag nog ta den och gå ut till sopnedkastet och slänga ner den där!