Avslut

Ska väl skriva årets sista inlägg.
Året som gått har varit helt fantastiskt på det allra flesta sätt. Det bästa är förstås Älsklingen. Tänk att jag kunde träffa någon som han, efter alla år av ensamhet och förtvivlan så stod han äntligen där; My knight in shining armor.
Han får nog gå igenom och stå ut med mer än han behöver. Jag är nog en rätt jobbig person att leva med, samtidigt som jag vet att jag kan underlätta, ställa upp, ordna, lösa och älska mer än de flesta. Jag är värd det här det vet jag.
Jag har även haft ett toppenår när det gäller jobbet, jag har fått nya och utmanande arbetsuppgifter, fått bekräftelse på att jag är riktigt bra på det jag gör.
Min familj har visat nya och fantastiska sidor. ( I alla fall den väsentliga delen av familjen)
Jag själv har gjort en enormt bra resa på ett sätt, men på ett annat så är den värdelös.
Jag kan inte riktigt lyckas hela vägen, jag har en del i mig själv som är långt ifrån nöjd och den delen tar tyvärr upp en stor del av min tillvaro. Det där att inte kunna vara nöjd med det som är bra, utan istället fokusera på det som fortfarande är dåligt.
Det som är dåligt är ju något som varit dåligt under en stor del av mitt liv och som jag fortfarande inte kunnat ta tag i på största allvar. Fast jag vill så det gör ont i mig.

Jag ger inga nyårslöften, det har jag slutat med för längesen. Däremot vet jag vad jag vill med det nya året, vad jag ska satsa på. Och jag hoppas verkligen att min envishet som finns i så många delar i mitt liv även ska hjälpa mig på denna sista och svåra resa.
Lyckas jag med den så blir det en så stor vinst. Framför allt för mig själv, men även för min omgivning.
Jag ska verkligen försöka och kämpa!
Vilka ni än är som läser så hoppas jag ni får ett bra 2010, en harmonisk tillvaro och att allt ni önskar er sker.
Jag återkommer!

Jul

Nu är det jul igen. Var tar tiden vägen, den bara försvinner!
I år ska jag för det första inte jobba på jul, för det andra ska jag vara långledig i 2 veckor. Det ska bli så fantastiskt skönt!! Bara vara och släppa jobbet för en stund.
Längtar föresten efter mitt utvecklingssamtal som går av stapeln i januari. Då ska jag försöka få till en liten förändring, eller åtminstone en början till förändring.

I går handlade jag julklappar som jag slog in och la under granen. Ja jag har gran, för första gången på 15 år, jag har bakat pepparkakshus för första gången i mitt liv, jag tycker det skj bli mysigt med jul!! Tänk vad livet kan förändras.
I morgon åker jag och Älsklingen på en liten minisemester. Längtar som en tok!!

Orsaker

Ibland berättar man saker som ska utmynna i förståelse. Man tror att det ska bli positivt och att förståelsen ska öka. Vilken jävla rullgardin det blir när det inte blir så, när man inser att det man berättar bara anses som löjligt.
Det är då jag bestämmer mig för att vara den jag alltid varit oavsett konsekvensen. Varför försöka, varför lämna ut om det ändå inte blir bättre. Jag trodde att om någon skulle förstå så var det du, men icke så så var det inte. Du fattade inte, fast jag verkligen trodde att du skulle göra det.

Duger jag?

Tiden går. Har befunnit mig i en riktig svacka, fallit in i gamla mönster. Av någon konstig anledning så gör jag det när jag känner mig trygg. När jag vet att människor ommkring mig älskar mig så är det på något sätt som om jag måste testa detta.
Tycker de verkligen om mig på riktigt även fast jag svinar till det.
Snart 40 år och måste ända testa om jag duger och är omtyckt. Blir trött på mig själv!

I morgon och jag och Älsklingen på kärleksweekend. Underbart!!!

Hjälplös

Min Älskling är sjuk, jätte sjuk. Tror inte det är svininfluensan, men åtminstone den normala vinterinfluensan.
Jag har i hela mitt vuxna liv jobbat med olika saker som innebär att jag tagit hand om folk, hjälpt dem att må bättre. Jag har en hel drös av erfarenheter hur man gör för att tillföra positiva saker i folks liv. Men just nu känner jag mig hjälplös. Jag vet inte vad jag ska göra, känner mig otillräcklig.
Är det så att man är bäst på att engagera sig i andra människors liv och tillföra en massa goda saker när man inte ger och känner 100%. När man bara känner 95% engegemang.
För visst är det så att man inte kan engagera sig till 100% i människors liv som inte är den som står dig allra närmast. Jag vet att jag är en ovanlig engagerad peson, jag älskar att hjälpa andra och jag vet att jag verkligen är i rätt "bransch".
Men jag märker nu att det är skillnad på jobb och privatliv.
Bli inte förvånade, höj inte ögonbrynen! Jag har tidigare inte haft ett privatliv att jämföra med.
Nu har jag någon som jag älskar mer än något annat i mitt liv, och då känner jag mig hjälplös. Då önskar jag att jag hade en till dimension som kunde uppenbara sig och som kunde göra att jag hittade lösningen och hjälpen för honom.
Urlöjlig fundering egentligen, jag kan inte fajtas emot en influensa. Jag är inte större än en sådan.
Men den känsla av hjälplöshet jag känner nu har jag inte känt tidigare, trots berättelser om sexuella övergrepp självmordsförsök, galna tvång. Sånt kan jag hantera och känna att jag gjort allt för att vägleda, stötta och trösta.
Nu är det inte så att Älsklingen är hjälplös på något sätt. Men kontentan är denna: Jag har lyssnat på berättelser om det mest vidriga familjeförhållanden, övergrepp man inte trodde kan hända, jag har väglett personer genom livskriser och trauman, jag har hittat lösningar på många tragiska händelser. Och jag har gjort det bra, väldigt bra.
Men nu när den jag älskar mest av allt på jorden är redigt sjuk så känner jag mig mer hjälplös än någonsin tidigare.
Blir det så när man älskar på riktigt allvar?

Kärlek?

Jag är specialist på att känna igen mig i mina favoritmusikers textrader. Men när jag lyssnar nu så finns det inget jag blir tårögd av, inget mitt hjärta knyter sig av. Beror det på att jag är lycklig, behöver jag inte tradgedin nå mera?
Jag älskar fortfarande samma musik, men när jag lyssnar till den så blir jag mest sentimental. Det borde väl visa på att jag är botad? Eller botad? Jag menar att jag är lycklig!
Jag kommer nog alltid behöva tradgedi, längtan, tårar, smärta. Men nu finns den bara på avstånd.
I mitt hem och mitt liv finns numera kärlek, lycka, värme, trygghet. Så numera känns tradgedin som en trygghet, nåt jag vet allt om men som jag inte behöver oroa mig för nå mera.
Jag svamlar men hoppas du förstår.

Jag lyssnar och förstår och känner igen allt han sjunger om, men jag behöver inte stanna i smärtan. Jag kan kliva ur den, och jag kan känna att jag behöver inte vara ledsen och ensam. För jag har allt nu, jag har kärleken. Äntligen. Och tack, vem jag nu ska tacka!

Tröttare

Tröttheten håller i sig. På gränsen till apati. Gör allt för att slippa göra något överhuvudtaget, vilket även inkluderar allt omhändertagande om mig själv och mitt välmående.
Jag gillar ju tydligen att köra allt ner i botten om jag bara får tillfälle.
Hur svårt kan det vara att ta kontrollen över sitt liv? Hur ska jag lyckas, när ska jag lyckas?
Jag med världens största kontrollbehov, varför har jag inte det behovet när det gäller mitt eget välmående?
Jag avskyr klumpen i bröstet och tyngden i benen. Oroskänslan som mal runt inombords.
Jag borde ju vara den lyckligaste och mest kvittrande människan på jorden.
Varför har jag förmågan att aldrig någonsin tillåta mig själv att vara 100% nöjd?

Älskling, tack för att du finns!

Trött

Jag är så trött, så här trött har jag aldrig någonsin varit känns det som. Det har jag förmodligen, men jag tycker om att överdriva ibland.
Vill bara ligga i sängen/soffan och knäppa på fjärrisen hela dagarna. Men eftersom man har ett visst ansvar på jobbet så är det bara att släpa sig dit. Väntar med spänning på den dagen när jag helt får ägna mig åt det jag verkligen vill på jobbet. Just nu gör jag det bara på 50 %, men under nästa år så ska jag förhoppningsvis göra det på resterande 50 % med.
Oerhört informativt och intressant inlägg??

Föresten, snart så kan vi flytta till större, jag och Älsklingen. Äntligen!!!

L.W.

Jag har efter många års kämpande äntligen varit och lyssnat på Lars Winnerbäck live. Han är helt enastående och jag hamnar i extas när jag hör honom.
Han spelade "Om du lämnade mig nu", och ni som läst min blogg vet vad den låten gjort för mig, påverkat mig, betytt för mig.
Jag grät även denna gång, men inte av förtvivlan och ensamhet som det varit tidigare.
Utan av enorm lycka. Jag har världens bästa man i mitt liv, som älskar mig och alla mina egenskaper och som vill dela resten av sitt liv med mig. Jag blev påmind om min ensamhet, min förtvivlan och min längtan som jag kände då. Men nu insåg jag den enorma lycka jag känner nu när jag inte känner så nå mera, jag är inte ensam, jag är inte förtvivlad, jag känner mig inte misslyckad nå mera.
Jag är numera älskad och lycklig, vilket jag trodde aldrig skulle ske. Jag svamlar nu, men det gör inget. Jag säger bara: tack Älskling för att du vill dela ditt liv med mig, du förstår nog inte vad det betyder för mig!

Hagga

Ibland är jag en riktig hagga. Sur och grinig, saker går ut över fel personer.
Men, jag är människa, långt i från perfekt. Orkar inte alltid vara kvittrande.
Fel? Men skjut mig då!

Stolt

300 inlägg.....ska man fira det?

Ville bara skriva att jag är stolt över min Älskling, han gör saker som gör mig så glad. Jag hoppas han gör det för sin egen skull och att det för mig sen blir en bonus. Inte att han gör det för att han känner sig tvingad och enbart för min skull.
Hajjar ni?

I vilket fall som helst så älskar jag honom!

Home alone

Ensam hemma i några timmar. Vad skönt det har varit, men det är minst lika skönt att veta att Älsklingen snart är hemma.
Jag behöver nog min ensamhet ibland. Inte för länge, inte för ofta, men ibland.

Livet

Ja jag lever. Dock går livet så fort så jag inte hänger med ibland.
I hjärnan känns det som om jag har bomull ibland, jag glömmer, förlägger och svamlar.
Kanske ett friskhetstecken. Att jag på jobbet kan vara förvirrad och glömsk, inte nazistiskt ordningsam. Jag har annat och mer i mitt liv att prioritera, vilket är underbart.
Men förtillfället känns det som om det inte blir något av nåt, trots att tiden bara rusar iväg.
Jag väntar, väntar och väntar. Tålamod är som ni vet inte min bästa sida.
Från att ha levt mitt liv som ensamboende i 20 år så har jag nu någon som bor med mig, ibland är vi 3 som bor där. På samma yta som jag tidigare bott ensam på.
Ensamvargen måste ge plats, släppa in, ta hänsyn. Oftast så känns det fullkomligt självklart, men ibland dyker det nog upp en liten egoist som vill vara i fred och sköta sig själv.
Jag gör dock ingen stor grej av det utan ser det som något fullkomligt naturligt och ofrånkomligt. Så länge jag och Älsklingen kan prata om allt så finns inga hinder.
Men nu är det så att det bör börja hända saker och jag har som vanligt förfärligt svårt att inte "hjälpa till", puscha på, upprepa. Kanske är det så det kommer vara, är det så killar funkar?
Eller är det så Älsklingen funkar? Jag måste dra igång saker som han så småningom hänger med på och tar över och slutför. Saker som från början också var hans men som jag påbörjade. Vilket svammel!!

Och vad gäller vikten så är jag lika fet som alltid, trots denna jävla operation. Kan det jävlas så ska det! Nu kommer haggan i mig fram igen, den bittra!

Tankar

Jag tror jag håller på att bli lite piggare igen. Dock har det varit några dagar av yrsel och hjärtklappning. Har gjort en del förändringar i kosten och det kan ha en vss inverkan. Har kommit igång att träna mera regelbundet och det kan också bidra till en viss matthet i kroppen innan man är van igen.
Tänk att livet är en ständig kamp, gjorde min operation för 1 år sen och trodde nog att saker och ting skulle se helt annorlunda ut nu. Men jag får nog börja vänja mig med att det aldrig blir riktigt som man tänkt sig.

Trött

Söndag morgon, fortfarande dödstrött. Humöret känns långt ifrån toppen. Vet inte vad det beror på. Vill känna bubbel och glada känslor, men det vill sig inte riktigt.
Kroppen är trött, vill helst ligga under täcket och glo.
Jag brukar inte må så här under hösten, då brukar jag trivas rätt bra. Kanske är det bara en tillfällig liten svacka, det är det jag hoppas på.
Snart känns det bättre igen.

Sunk

Har haft 2 riktigt sunkiga dagar. Trött och sur, inge energi alls. Jo på jobbet, men när jag kommit hem så går luften ur. Har knappt varit talbar.
Usch, tycker inte om mig själv när jag blir så här. Älskligen har åkt bort i helgen, tog sonen och åkte och hälsade på farmor och farfar. Tror dom får mycket trevligare där än här.
Vet inte vad tröttheten beror på, men måste väl få vara så här ibland.
Kanske är det bra att jag är lite själv i helgen, så jag hittar energin igen.

Bra liv

Jag har det så bra i mitt liv, men jag är ingen person som kan känna mig nöjd. Inte så att jag inte tycker att jag har världens bästa liv för tillfället. Men jag strävar alltid efter något mer. Det kan vara både positivt och negativt. Men, jag tror att man som människa blir trist, trött och tråkig om man resignerar och känner sig nöjd och klar. Att "nu har jag allt, jag behöver inget mer".

Jag älskar mitt liv, men jag strävar efter mer: Ny lägenhet, nya arbetsuppgifter och utmaningar, mer träning, mindre kropp. Jag tycker om att längta, att se nya saker vid horisonten.
En sak är jag dock fullständigt nöjd med och vill inte för något i hela världen byta ut. Naturligtvis är det min Älskling. Han och jag gör ju resan tillsammans. Även fast jag ibland känner att det är jag som är den ivriga av oss, som strävar efter nytt hela tiden, så tror jag att det är en av alla mina egenskaper som Älsklingen uppskattar hos mig.

Bosättning

Hej, här är jag. Kommer ni ihåg mig?
Livet rullar på i lyckans tecken. Helgen har varit fantastisk, solen har lyst, kärleken bubblar inombords, storrensing av Älsklings lägenhet har börjat. Äntligen! Tycker vi båda, ser fram emot vårat gemensamma boende som vi ska forma. Vi tycker relativt lika i det mesta tror jag när det kommer till att anlägga ett hem. Får väl se var knorrarna kan sätta in.
Idag ska vi på en lägenhetsvisning, mest på skoj. Men då blir man nog ännu ivrigare att hitta den där större, mysiga lägenheten vi vill ha.
En promenad i solskenet igår gjorde oss båda övertygade om att vi ska bo kvar på min sida av stan. Grönt och skönt är det här!
Annars så är jag en trött tant på kvällarna. Jag som i så många år varit en nattuggla som haft svårt att sova. Nu är jag trygg och älskad och somnar som en klubbad säl så fort jag nuddar kudden. Till Älsklingen förtret tror jag, han skulle nog vilja hångla lite på kvällskvisten. Men, det får vi liksom göra andra tider på dygnet!
Inga moln på himlen, förutom i natt när jag drömde en hemsk dröm att Älsklingen bara försvann. Himmel så vidrigt, det vill jag aldrig uppleva!!
Tack och hej.

Bergsbestigning

Det finns en del att ta tag i framöver. Saker som absolut inte kommer att bli lätta och som jag vet tar all min Älsklings energi. Jag försöker vara den starka (det är väl iofs inget nytt), ge kraft och konstruktivitet. Men det blir tungt ändå.
Jag önskar att det bara var gjort, att det gamla som står kvar bara var försvunnet. Men, inget bara försvinner, man måste rensa, sortera, bearbeta.
Klart vi kommer ut på andra sidan, önskar bara att vi redan var där.

Nystart

Nu är det dax, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Men det är i alla fall på tiden att se över livets vanor. Kopiösa mängder vin är ju smaskigt men inte speciellt nyttigt. Min lilla magsäck mår inte bra av det, den behöver mat och inget annat.
Så nu ska jag försöka fixa till det här, få in rutiner och förbränning så det står härliga till.

Utveckling

Nu är jag gräsänka i några dagar. Älsklingen har åkt på kurs i Danmark. Jag är så glad för hans skull, han har fått nya uppdrag på jobbet och får chansen att förkovra sig lite inom sitt område. Detta har han av olika anledningar inte haft möjlighet till tidigare, så detta glädjer mig så oerhört.
Han behöver inse hur duktig han är, hur mycket kvaliteer han har. Han behöver se något annat än byggställningen och min tråkiga nuna :)
I helgen ska vi umgås med fina vänner, första gången de ska få äran att träffa Älsklingen. Det ser jag så mycket fram emot!!

Promenad

Nu har jag genomfört Tjejmilen, jag är så sjukt stolt över mig själv. Jag brukar inte riktigt lyckas hela vägen fram när det gäller såna här saker. Men, idag gjorde jag det.
Fan vad jag är bra!!

Tid

Nu har man jobbat ett par veckor efter semestern och det är som vanligt kul med massor av saker att göra. Problemet är nog mer tiden efter jobbet. Eller inget problem, men något jag inte är van med.
Jag är van att jobba som en tok, samtal och uppgifter att fixa dagarna i ända. Jag har kunnat jobba hur mycket som helst, ger allt, tömmer mig själv. När jag kommit hem så kan jag bara lägga mig i soffan, var tyst och gå in i min lilla bubbla. Detta beteende har ju gjort att jag orkat ge precis allt på mitt jobb.
Nu är det inte riktigt så längre. Jag har någon att komma hem till, som vill prata och berätta om sin dag. Jag känner mig mest bara trött och orkeslös.
Ett lyxproblem naturligtvis. Men, ändock något jag håller på att vänja mig med.
I går kväll så skulle jag stressa från jobbet direkt till träningen, komma hem sent, vara totalt slutkörd och inte orka lyssna på Älsklingen.
Där och då i bilen så bestämde jag mig att omprioritera. Älsklingen ska inte bli drabbad hela tiden att mitt galna tempo. Så jag sket i träningen, åkte hem och mös, gick på bio och mumsade en massa popcorn.
Jag är nog en liten egoist ibland har jag upptäckt, men det är kanske inte så konstigt efter att bott ensam i 20 år. Att leva i en relation på detta sätt är absolut första gången och jag njuter mest hela tiden. Men det är absolut ingen enkel spikrak väg. Jag lever och lär varje dag.
Tack för att du finns min Älskling.

Ring

Nu har jag världens finaste ring på mitt finger. Jag är så lycklig så det bubblar i hela mig.
Allt går fort, men varken jag eller Älsklingen finner någon anledning att vänta. Både han och jag har nog inställningen att fånga dagen. Vi har olika erfarenheter som gör att vi vet att dagen kan förändras snabbt och drastiskt, så vi gör det vi vill och känner för dagen är rätt.

I natt dök J upp i en dröm. Vi skulle flyga iväg någonstans, men jag missade planet och vi skildes åt. Det är nog den mest tydliga känslan någonsin att avslutet är klart. Jag har helt och fullt gått in på min nya stig i livet. Tillsammans med världens finaste och mest omtänksamma människa jag någonsin haft förmånen att träffa.

Nu är det jul igen

Julen har för mig under alla mina levnadsår varit en pest. Jag har haft en pappa som gillade alkohol lite för mycket, så mina barndomsjular var för det mesta en pest.När jag blev äldre så ställde jag ett ultimatum. Mycket för att jag inte ville att mina brorsbarn skulle behöva uppleva deras älskade (nyktra) farfar på samma sätt som jag såg min pappa som liten.
Jag sa att om han inte slutade dricka så hejdlöst så skulle jag sluta komma hem till dom.
Detta gjorde tydligen susen för nu är det väldigt sällan ser min pappa berusad. Han dricker ibland men på ett mycket mera sansat sätt.
Dit jag ville komma är att jag för första gången i mitt liv ska fira jul meed någon jag verkligen vill fira med. Men vi kommer inte fira en traditionell jul, för det är inget jag vill. Vi åker bort istället. I går beställde vi en liten kryssning. Osvenskt men ändå väldigt svenskt. Förhoppningsvis så slipper man alla packade landsortsbor som flyr iväg från sina tråkiga familjeliv. Alla dom är ju tvingade att vara hemma i sina ingågna hjulspår, dricka lite för mycket, bli osams med svärmor, klaga över tv-programmen.
Vad jag svamlar idag.
Hur som helst, det känns jätte mysigt, 2 dygnskryssning till Tallin. Och jag slipper juldemonerna som hängt över mig under alla år.
Tack än en gång Älsklingen för att du vill dela ditt liv med mig!

Framåt

Dåligt med skriverier nu. Mår man bra så är behovet mindre.
Lördagen var ingen bra dag, oförmåga att kommunicera om riktigt jobbiga saker. Men det är klart vi löste det. Söndagen och alla dagar efter det har varit mycket bra.
Vi är tillbaka i min lägenhet, lämnat gamla och tunga minnen bakom oss. Vi är på rätt väg!

Vi vet

Det är klart vi kan hantera det, men det är inte lätt. Jag har nog inte fattat hur jobbigt det kommer att bli. Ni vet inget, men jag vet det mesta!
Och vi försöker!!

Avvisad

Jag hatar verkligen att känna mig avvisad. Kanske fantiserar jag, kanske överdriver jag. Men känslan är ändå densamma, och jag hatar den!
Det finns förmodligen en anledning, jag vet bara inte hur jag ska hantera den. Den första känslan som infinner sig är misslyckande. Det är jag som gjort fel, det är mig det är fel på.
Jag måste prata om det här, men jag kan inte nu. Jag väljer min gamla vanliga väg. Jag tar ett glas vin till.

Segt

Frustration, ja den kommer och går. Jag vill att allt ska ske nu, men det är så segt.
Situationen som är nu mår varken jag eller Älskling bra av. Vet bara inte hur det hela ska skyndas på, jag vill bara sätta klorna i allt och fixa det. Men jag vill inte ha den rollen än en gång, den har jag på mitt jobb, det är där jag är den handlingskraftiga chefen som fixar det som behövs. Där visar jag vägen och coachar. Det ska jag inte göra på hemmaplan.
Men vet bara inte hur jag ska kunna hålla i mig själv.

Perfekt

Det har varit en helt underbar resa, jag frågade flera gånger om dagen: "Kan man ha det så här bra?"
Att resa med en annan människa är en konst. Att vara hemma i vardagen är ju en sorts trygghet, man lär känna varandras vanor och ovanor. När man beger sig iväg, speciellt som i detta fall, till ett annat land så kan mycket ställas på sin spets. Hur reagerar man i en annan miljö? Hur fungerar man när man är ledig och totalt kopplar bort vardagen?
Jag kan bara säga att vi fungerar perfekt. På alla plan, hela tiden.
Som vi konstaterat tidigare: Lite bättre, lite snyggare!

Resa

Nu ska vi ut och resa lite, det ska bli så fantastiskt mysigt. Mycket nyttigt att komma bort från vardagen ibland, se och uppleva andra omgivningar och människor.
Kan livet va så här bra?

Tålamod

Jag är riktigt kass på att ha semester. Jag kan överhuvudtaget inte bara lata mig, då kommer relativt snabbt känslan av att vara värdelös. Har inte ens haft semester i 1 vecka och redan är jag rastlös. Som tur är åker jag och Älsklingen på en liten semester tripp i morgonkväll, kommer hem igen på söndag. Det ska bli fantastiskt mysigt. Det säga ju att gemensam semester är det ultimata testet för alla typer av relationer.

Annars känner jag mig som sagt va lite "down". Det känns som om jag inte vet var jag hör hemma. Jag har alltid älskat min lgh, men nu när jag knappt varit där på 1 månad och kommer dit så känns det främmande, tomt och ödsligt. Hos Älsklingen trivs jag inte heller, det finns ingenting i denna lgh som jag skulle vilja ha i min lgh, förutom Älsklingen själv då förstås.
Jag vill så gärna vara med honom och pga praktiska omständigheter så är det bäst att bo hos honom en tid.
Men jag är oerhört känslig för omgivningar, trivs jag inte i den yttre omgivningen så börjar jag tids nog må dåligt. Jag blir påverkad av sånt.
Så vi måste snart hitta en lösning, för detta går inte i längden. Fantastisk kärlek räcker åtminstone inte för mig i det långa loppet. Jag önskar jag hade mer tålamod än vad jag har. Kan man önska sig sånt i present tro??
Hoppas jag snart kommer in i bättre stämning. Resa bort kommer bli fantastiskt!!

MVG-familj

Jag har ju alltid ansett min familj som lite knasig, lite pinsam, lite tyst. Nu har jag insett att så inte alls är fallet. Jag har nog levt för länge i deras omgivning för att faktiskt se att de är riktigt sociala individer. Min Älskling fick träffa min familj i lördags, mor, far, bror, brorsbarn, farmor. Allt gick helt lysande och de verkar tycka jätte mycket om honom. Och han tyckte alla var helt normala.
Vilket gott betyg till min knasfamilj. Jag ger dom också ett gott betyg för de gjorde verkligen helgen till en jätte fin upplevelse. Och Älsklingen, ja han får som ni vet alltid gott betyg från mig.

Tack och ajöss

Jag har som jag skrivit tidigare världens bästa bror, och så har jag även världens sämsta bror.
Dvs jag har 2 bröder. Den ena är kan jag gå genom eld och vatten för och den andra är mest bara dålig. Jag skrev i en kommentar på Ninas blogg att man behöver inte älska någon bara för att man är släkt. Så är det ungefär med denna bror.
Jag går omkring med ett ständigt dåligt samvete för att jag är en "dålig" faster som aldrig träffar mina brorsbarn som denna bror lyckats avla fram. Nu gjorde jag en kraftansträning och ringde denna bror (vilket sker ca 2 ggr per år) och bokade in en liten fika med denna familj när de skulle besöka min stad.
Detta är något de aldrig skulle göra, jag har bott i våran kungliga huvudstad i 10 år snart och dom har hälsat på mig 2 ggr. I vilket fall så sa jag att vi kunde ses när dom är här så brorsonen kunde få födelsedagspaket. Ring när ni är installerade på hotellet var mitt budskap. Självklart sa min bror.
Men icke. Nu får det vara bra. Denna människa och hans sambo snor min energi bara jag tänker på dom, jag tar kontakt med dem enbart för barnens skull, så dessa barn ska få träffa sin fabulösa faster. Men nu skiter jag i det. Jag hatar envägskommunikationer, de ska vara på lika villkor.
Tack och ajöss brosan, synd att du robbar dina barn på sin faster.

Tack

I går drack jag lite vin och läste igenom min blogg. Usch vad risigt jag mådde där för några månader sen. Jag känner känslan i magen när jag läser mina ord. Samtidigt så blir jag så stolt över mig själv. För mitt i alla dessa ledsna ord och tankar så finns det ett genomgående budskap att jag anser mig vara värd det bästa. Trots den enorma ensamhet jag kände och längtan efter någon att älska så stod jag ut. Jag valde ensamheten framför någon som inte fick mig att känna allt. Jag har alltid resonerat att hellre leva ensam än med fel person.
Jag ser min självkänsla växa fram under dessa månader och detta tackvare mig själv. Ingen annan gjorde jobbet, det var jag!
Därför befinner jag mig där jag gör nu. Jag insåg till sist att jag är värd det allra bästa, jag är värd och jag törs älska. Därför lever jag nu med en fantastisk man som ger mig precis allt jag vill ha och behöver.
Hade jag inte jobbat med mig själv som jag gjort denna tid så hade det inte varit så här, då hade jag aldrig vågat tagit emot den kärlek som nu finns i mitt liv.
Så tack Fröken Svår för att du slutade vara svår!

Kärlek

Ännu en helg har passerat, även denna med barn i huset.
Jag blir totalt slut, är absolut inte van. Även fast han inte är en bebis, så är det en viss uppmärksamhet som krävs.
Förövrigt så kan jag inte tillägga mer än vad jag redan skrivit. Han är fantastisk och visar det på olika sätt hela tiden. Nu väntar en tid av små upplevelser.
Han ska få träffa min familj i helgen. Oerhört spännande då de knäppskallar jag tidigare har hängt med absolut inte har varit intresserade av att träffa min familj eller vänner.
Mina föräldrar är ju inte direkt vana vid att jag tar hem de jag är kär i, så de är nog rätt pirriga.
Men jag vet redan att de kommer tycka om honom, de behöver bara se kärleken som lyser i hans ögon varje gång han tittar på mig för att känna sig trygga.

Föresten, 2 dagar till på jobbet, sen semester i 17 dagar. Underbart!!!

Romantik

Han är bra, bäst, fantastisk.
I går när jag kom hem så hade han gjort världens finaste sak för min skull. Kanske ingen annan skulle se det som romantisk. Men jag vet vad det beror på att han gjorde just det här, och det är för att han vill att jag ska må bra. Därför betydde det allt för mig!!

Ändring

Ser att jag måste ändra i min rubrik. Jag lever ju faktiskt inget singelliv längre :))

Prata

Jag vet hur skönt allt känns när man pratar om sånt som känns jobbigt. Hela den där svarta jobbiga klumpen i magen bara splittras och försvinner. Varför har jag då så förbannat svårt att prata om just sånt?
Jo, för jag hatar att visa mig svag. Jag hatar att vara ledsen och gråta inför andra. Håller jag bara tyst och tiger så kommer inte tårarna, så fort jag öppnar munnen när jag mår så där ruskigt dåligt så svämmar tårarna över och rösten blir till en obegriplig o igenkännbar gröt.
Jag avskyr sånt och därför har jag i alla år bara tigit. Försökt få problemet att försvinna av sig självt. Problem försvinner sällan i tomma intet, man måste oftast jobba bort problemen.
Nu har jag en pojkvän som faktiskt har gått igenom en hel del tragiska saker och som står ut att höra det mesta. Han lyssnar och försöker sätta sig in i situationen. Nu ska jag bara lära mig att göra det också innan det blir missförstånd och tysta frågor.
Vad jag svamlar.
Kontentan: Jag har en fantastisk man i mitt liv som jag håller på att lära mig inse att han är min, bara min. Han gör allt för mig och vill att jag ska må bra. Han tycker inte att jag är svag och en mes om jag blir ledsen för något. Han vill stötta mig, försöka förstå mig, underlätta för mig.
Precis allt det där som jag tycker är självklart att jag gör för alla andra, men som jag själv sällan har fått uppleva i från andra. Nu får jag göra det och det är inte så himla enkelt märker jag att ta emot sådan fantastisk omsorg. Men jag jobbar på det!!

Otillräcklighet

Idag var första gången i denna himlastormande historia som jag kände den berömda magvärken. Den där som kommer när inte allt känns ok, när det finns en liten gnagande oro.
Allt detta på grund om min egen oförmåga att säga till vad som felas, varför blir jag sur, varför känner jag en känsla av otillräcklighet.
Det finns en sak i det förgångna som skedde inte alls långt innan vi träffas, som jag tror föralltid kommer att finnas kvar som en liten skugga. Om detta inte hade skett så hade jag och älsklingen aldrig träffats.
Detta är något som jag ibland funderar på, att vi befinner oss där vi gör pga en tragisk händelse.
Har man som jag oerhört dålig självkänsla så kan detta bli ett hinder för mig, min självkänsla kan bli ännu sämre. Jag kan tänka: Det skulle egentligen inte vara han och jag.
Jag tänker så istället för att tänka att detta är vårat öde, det var meningen att vi skulle träffas för det vi har är så strakt. På mina bra dagar kan jag tänka så, på mina dåliga dagar blir det mest magknip och otillräcklighet.

Men min Älskling vore inte den han är om han inte märkte detta, min förändrade sinnestämning, mina korta svar. Han har sagt till mig många, många gånger att jag kan prata med honom om allt. Det finns inget vi inte kan prata om (Hur många killar säger sånt egentligen??) (Och dessutom menar det??)
Ändå har jag så oändligt svårt att ta till orda. Men jag har lovat honom att berätta ikväll, och jag vet redan att han kommer att förstå mig. Han kommer att försöka hitta något som kan göra det enklare för mig. Kanske finns ingen sådan lösning för tillfället, men han kommer försöka och det är värt allt för mig.

Sliten

6 dagar kvar att arbeta, sen ska jag vara ledig i 17 dagar. Det ska bli helt fantastiskt skönt.
Året som gått har varit ett intensivt och händelserikt år, både privat och på jobbet. Det har varit både positiva och negativa saker som hänt. Negativa saker tar mer energi förstås och jag känner nu trots all glädje jag känner att jag är sliten. Behöver verkligen vara ledig och samla kraft.

Jag ser fram emot sensommaren och hösten, vi har stora planer och förhoppningsvis så går dom i lås. Jag är ju ivrig och impulsiv, men försöker ta en dag i taget. Jag kan inte göra något för att påskynda det hela utan det ligger i händerna på andra.
Jag är en handlingskraftig person i många lägen, är det något som behöver fixas så gör jag det. Därför är det ett gnutta frustrerande att inte kunna påverka, att andra måste genomföra en massa saker innan jag kan kliva in i handlingarna.
Måste säga att jag är lite imponerad av mig själv som lyckas lägga band på mig, som kan slappna av och invänta.
Det beror nog också på att jag vet att vi vill exakt samma sak, då blir det lättare att avvakta. Jag får väl återkomma i ämnet frustration, för den lär säkert komma tids nog.

Platsmamma

Nu har man varit plastmamma för första gången i sitt liv. Jag som egentligen inte tycker om barn har tyckt att det varit jätte mysigt. Han är nog ett ovanligt "enkelt" barn, men naturligtvis kommer det att komma fram sidor som man förmodigen bir galen på.
Och så tycker ju jag att det är oerhört skönt att det är en pojke, tjejer är så mycket mer kompicerade. Tonårstjejer ska vi inte ens prata om.
Han är en del av Älsklingen, så naturligtvis så är det enkelt för mig att förhålla mig till det hela. Jag har liksom inget annat val, denna lilla kille ingår i paketet som jag så gärna vill ha.
Det är egentligen perfekt, han är liksom halvfärdig redan, inget jag behöver ha yttersta ansvaret för, men ändå får jag min egna lilla familj.
Egoist? Näää, jag har aldrig velat ha egna barn. Nu lever jag i en relation där det finns barn sedan tidigare, så jag får lite familjeliv ändå, i alldeles lagom dos.

Lycklig

Jag är så lyckligt lottad som har denna underbara människa i mitt liv. Han tillåter mig att vara den jag är, han lyssnar på mig, respekterar mig och gör allt för att jag ska må bra.
För många låter detta självklart i ett förhållande, men för mig är det en totalt främmande upplevelse och jag tror knappt att det är sant att det kan vara så.
Han känner när jag inte mår riktigt bra, han lyssnar på mina långa invecklade förklaringar, han förstår mig och accepterar.
Jag hoppas jag får honom att känna sig lika trygg och älskad som han får mig att känna mig.

Skärpning

Man kan ju inte påstå att man är en speciellt flitig bloggerska för tillfället.
Denna vecka har jag verkligen försökt skärpa mig med livsstilen och det har gått riktigt bra. Vips så känner jag mig gladare. Inte som en huggorm så fort något går emot mig.
Tänk att man kan vara så medveten om något men ändå ha så svårt att genomföra det.
Jag blir ju den som blir drabbad och i långa loppet så blir även älsklingen drabbad. Det är varken han eller jag värda, vi ska bara ha det bra och njuta.

Snygg

Vilken mysig helg, befinner mig just nu i en situation jag aldrig någonsin gjort tidigare och jag älskar varje sekund av det. Jag känner mig trygg uppskattad och älskad. Helt plötsligt känner jag mig stolt över mig själv och mina förmågor.
Som jag och älsklingen just konstaterade: Lite mer, lite klokare, lite bättre, lite snyggare!!

Rutten

Känner mig för tillfället jävligt oläcker. Det känns som jag sväller på alla ledder och bredder. Sånt gör mig alldeles trasig, det får inte bli så igen.
Den enda som kan stoppa det är jag själv, kan inte skylla på någon annan, allt ansvar ligger på mig. Blir så less på mig själv, så rutten!

Kom hem

Döden är alltid sorglig, även fast det handlar om knäppgöken Jackson.
Är lite gråtmild idag, jag blir det när jag är bakis, vilket jag alltså är idag.
Sommaren är onyttig, öl och vin är för gott i solsken. Det är iofs lika gott i regnväder med!

Det är tomt i min lägenhet, Älsklingen är ute på vift. Tänk vad snabbt man vänjer sig vid att ha någon i sin närhet. Jag som alltid haft en sånt behov av ensamhet och spejs. Nu känns allt bara ekande tomt och ensligt. Kom hem igen Älskling!!!

Tatuering

Idag ska jag tatuera mig lite mera. I love it!!
Älsklingen åker bort i 4 dagar, men på torsdag åker jag efter honom. Kanske blir nyttigt med lite distans och avstånd. Jag tycker det känns enbart onödigt, men inte mycket att göra än att gilla läget!

Gott

Äntligen fredag igen. Jag älskar fredagar, kan man dessutom styra sina arbetsdagar som jag kan så blir det ännu bättre.
Regnet smattrade för en stund sen, herre gud så skönt!!! Solen är skön i måttliga mängder.
Nu ska jag och Älsklingen åka och förbereda inför en liten utlandstripp vi ska ta om några veckor. Sen ska vi sätta oss på en uteservering och njuta ev en kall immig öl och varandra.
Life is good!

Avsked

När man träffar någon ny så innebär det inte per automatik att allt gammalt och jobbigt bara försvinner. Det bleknar, trängs bort men det finns någonstans i fjärran.
I natt dök J upp i en dröm, det kändes konstigt när jag vaknade. Något lite ledset kändes i bröstet. Drömmen handlade om att jag träffade hans flickvän och att jag berättade för henne att J är vidrigt tråkig när han blir sjuk, inget att bry sig om, han blir snäll igen när han tillfrisknar.
Det var mer saker, hans familj dök upp. Jag sa hej då, lämnade över, avslutade.
En lite tung känsla finns kvar, jag kommer nog alltid sörja att det inte blev han och jag. Han kommer alltid att vara viktig och speciell för mig, dock var det inte meningen att det ska vara han och jag. Hade det varit det meningen så hade det blivit så.
Min mamma säger att det finns en mening med allt, och så är det nog. Det var inte meningen att det skulle bli jag och J, för då hade jag aldrig träffat Älsklingen. Då hade jag aldrig fått känna mig så här trygg och älskad som jag gör nu.
Men nu kommer jag sörja en stund, om några timmar ska jag släppa taget, gå vidare, inse att detta är det absolut bästa som kunde hända.

Gympa

Satan så varmt det är. Jag dör snart!!!
I dag ska jag iväg och träna, har slarvat jätte mycket med det sista veckorna.
Oxå det är så typiskt mig, jag vet ju hur bra jag mår av min gympa, ändå så finns det tusen anledningar till att jag inte går dit.
Så korkad är jag, men nu blir det lite nya tag.
3 ggr per vecka nu under sommaren har jag nog tänkt hinna med.

Fort

Så var denna helg till ända, jag känner att den gick lite väl fort.
Har behov av semester. Året som gått har varit upp och ner, mycket har hänt och ibland känner jag att jag inte riktigt hänger med.
Mycket, mycket sorg, ett kämpande för att komma tillbaka, hitta mig själv, trivas.
Jag tror jag är en god bit på väg, men jag är inte framme. Jag måste hålla mitt fokus fast jag har en person i mitt liv som ständigt talar om att jag är den finaste och sexigaste människan som finns.
Det är jätte skönt att han känner så, och det vore så lätt att slå sig till ro och låta deta stanna där. Tyvärr så skulle bara följden av det bli att jag tillslut börjar må riktigt dåligt, självkänslan skulle försvinna.
Jag måste trivas med mig själv för min egen skull, inte för att någon annan tycker så.
Nu ska jag snart släpa mig till jobbet, hade nog helst legat vid vattnet och solat idag.

Tappa greppet

Jag har kontrollbehov, detta är något jag är fullständigt medveten om.
Jag tänker ibland att jag bara ska släppa taget, ta dagen som den kommer, flyta med.
Jag klarar det ett tag sen börjar jag alltid må lite halvrisigt.
Jag tycker om att veta vad jag ska göra, var jag ska vara, vad jag ska äta osv.
En månad med flytande tillvaro, hipp som happ, var ska vi sova inatt, vad ska vi äta idag så känner jag att jag tappar greppet.
Måste ta tillbaka greppet, har pratat med Älskling. Han förstår och vill hjälpa.
Han är underbar och jag fortsätter häpna.
I går somnade vi kl. 22, idag ska vi storhandla.
Vi är som 2 pensionärer.....hihi.

Prövning

Jag fortsätter häpna, hur underbart kan det vara? Hur trygg kan man känna sig?
Ska jag börja tvivla snart? Tveka, bli rädd?
Jag hoppas inte det, jag vill fortsätta känna mig så här trygg.
Jag vill kunna fortsätta föra en dialog, ställa frågan om jag känner något tvivel.
Hittills har jag inte en enda gång tvekat att fråga, det finns inget vi inte kan prata om.
Jag är så vansinnigt kär!
I går var vi på IKEA.

Kan själv

Jag är en rätt självständig person, eller en väldigt självständigt person kanske man kan säga.
Jag vet att jag klarar av i princip allting jag behöver klara av, och detta helt på egen hand.
Jag behöver öva på att ta emot hjälp, at inte alltid vara den som fixar saker och ting.
Sånt blir många män VÄLDIGT skrämda av, många är helt oförmögna att hantera en självständig och självgående kvinna. Män behöver många gånger osjälvständiga kvinnor, gärna lite nervsjuka och ångestfyllda, så man som man får känna sig stor, stark och behövd.
Därför är det en underbar känsla när älsklingen säger: "fy fan vad skönt det är att du är helt självgående, jag behöver inte fixa och ordna allt för det kan du göra precis lika bra."
Behöver vi hjälp med något så ger vi den hjälpen,vi pysslar om varann och vårdar våra känslor.
Men vi gör det på exakt samma villkor och det är helt underbart.

Besök

Det blev en mycket händelserik midsommar, kan inte gå in exakt på detaljer. Men jag och mina vänner blev rejält överrumplade, och vi alla funderar på hur våra skattepengar verkligen används.
Nu har snart de där 4 dagarna gått och i morgon kväll kommer älsklingen hem igen. Ska bli så mysigt!
Vilken totalt ointressant blogg detta utveklats till. Är det bara när man lider och är ledsen som man kan prestera någon form av intressant text??

Lat

Fan vad jag tycker om att vara ledig! Bor nog en latmask i mig som dyker upp ibland.
Nu åker jag snart hemifrån för lite midsommarfirande i goda vänners lag.
Älsklingen ska på annat håll med sin son, så nu får vi längta efter varandra i 4 dagar.
Huvva, känns som en evighet.

Gällande tapeterna så kom vi överrens om att dom nog ska sitta på en annan vägg än min sovrumsvägg. Det pirrar till ordentligt bara jag tänker i dom banorna.
I'm so happy.
Ha en underbar helg alla människor.

Tapetfunderingar

Jag håller på och fixar till sovrummet, har målat 3 väggar. Tanken är ju nu att det ska upp en fondvägg på den 4:de väggen. Men det tar emot, jag gör det liksom inte.
Undrar varför? Är det för att jag undrar vad en 600:-/per rulle-tapet ska upp på en vägg som det snart ska flyttas ifrån? Jag vet att jag är knäpp, men jag vet att vi kommer att flytta ihop.
Vet inte när, men vi kommer att göra det. Ska jag spara denna skitsnygga tapet och sätta upp den där istället????

Grinig

I går var jag sur och grinig kände jag. Ett sånt tillfälle när min eventuella partner ofta känns jääävligt jobbig. Jag blir tvär och tyst. Jag blev lite så även i går, men det var så skönt att bara kunna säga det: "Jag känner mig trött och sur, det beror inte på dig, men jag måste bara få vara det."
Och han är så fantastisk så han stryker mig över kinden och säger: "Vad bra att du talar om det, självklart måste du få känna så ibland"
Puss till min älskling, han är fantastisk.
I morse när jag vaknade och såg hans fina rygg och hörde hans lugna andetag så kändes allt så mycket bättre. Det värmde i hjärtat och jag kände en sån genuin glädje över att jag träffat denna man.
Nu ska jag jobba några timmar, sen blir det seeeeeemeeeester!!
Precis vad jag behöver nu!

Lycka

Vilken fantastiskt underbar helg jag haft med min älskling.
Inga måsten, inga fasta planer.
Bara ta dagen som de kommer och göra det man känner för.
Och en hel dag har vi kvar!
Jag mår så ohyggligt bra!!

Morgontankar

Kan inte sova, vaknade nyss av älsklingen som smekte min kind.
Inget kan vara bättre! Han somnade om, men jag blev klarvaken av lycka.
Vi har bara känt varandra några veckor, så vi borde inte ha kommit så långt som vi gjort.
Men vi konstaterar ibland att vi måste känt varandra i 10 år utan att riktigt vara medvetna om det, så då är det ju ingen fara om det går undan lite.

Jag har alltid funderat över mina vänner som blivit sambos efter 3 månader, men nu förstår jag dom. Jag vill ju vara med honom så mycket jag kan, och jag vill aldrig mer behöva vakna upp utan att kunna krypa nära intill honom.

Det finns barn med i bilden, det är första gången jag har en relation med någon som har barn. Vet inte hur man ska hantera det riktigt, men jag ska bara vara mig själv när vi ses första gången. Nåt annat kan jag inte göra.
Barnet är relativt stort och det är skönt, hade inte varit så sugen på en 2 åring som snorade och skrek dagarna i ända.
Och jag tycker fortfarande inte speciellt mycket om barn, vill fortfarande inte ha några egna. Men detta barn är en del av älsklingen och jag är helt övertygad om att allt kommer gå jätte bra och mitt hjärta kommer smälta.
Jag mår så bra!!

Topp

Aldrig har någon behandlat mig med sån respekt, aldrig har något talat om för mig vilken fantastisk människa jag är gång på gång.
Aldrig har jag kännt mig så trygg med någon, och aldrig har jag sett på framtiden med sådan tillförsikt.
Det finns inte ett moln på himlen och det finns inget som kan oro mig.
Vi är impulsiva och ivriga, varför vänta när allt är rätt?
Vi konstaterar gång på gång att vi kännt varann i minst 10 år.
Han har gjort sin resa och jag har gjort min. Vi pratar öppet om allt, det finns inga tabun.
Vi trivs, skrattar, njuter.
Vi är värda detta!

Springa

Vad ska jag skriva? Temat är detsamma, jag är lycklig!
Ska bara se till att inte ha för bråttom, fast jag bara vill rusa fram!
Vi är ju likdana där så det kan kanske bli svårt :)
Jag struntar i vad omvärlden säger, jag har ju äntligen hittat rätt, det är jag övertygad om.
Det är så ofantligt skönt med en man som inte är feg, inte det minsta rädsla finns hos honom.
Han är öppen, pratar, kramas, myser.
Trodde helt ärligt inte att sånda killar existerade.
Vilken tur jag har som faktiskt träffat på en av dessa fridlysta själar!

Spricker

Det känns som om jag ska spricka snart. Det är så mycket känslor som bubblar därinne.
Det bästa är att jag vågar känna, jag är inte rädd! Jag ger mig hän och känner mer än jag någonsin vågat tidigare. En stor anledning är naturligtvis att jag känner ett enormt gensvar.
Jag behöver inte undra, fundera, analysera. Allt är så självklart och det känns helt underbart.
Det är min tur nu!

Bra

Jag målar som en tok. Sovrummet ska få nya väggar, ut med det gamla in med det nya.
Även denna helg spenderas utan den fina killen, men det gör inget.
Jag vet att han finns och jag blir ständigt påmind om hur mycket han saknar mig.
Jag ger mig hän, låter det bara vara fantastiskt.
Skjuter bort minsta lilla tvivel, det hinner knappt bli några tvivel, det hinns inte med.
Bekräftelsen kommer omedelbart, nästan som om han kan läsa min tankar ibland.
Det är så bra!

Måla

Idag känns allt så sjukt bra, det finns inga tvivel någonstans.
Han är fantastisk och jag mår så bra!
Helgen spenderas dock utan honom, det ska bli lite skönt faktiskt.
Längtan är mysig och ett tecken på att man vill.
Sånt behöver jag konstatera ibland.

Nu lite jobb, sen ska jag ta tag i lite målarburkar.
Mitt hem ska förändras tänkte jag!

Mys

Trött! Men mysigt trött. Finns inget bättre än att vakna upp bredvid någon man tycker om.
Krypa in i famnen, vara nära.
Tycker mest jag går omkring med ett fånigt leende, det mesta känns enkelt.
Tvivlen som skymtar förbi ibland håller jag på avstånd. Jag blir så trött på mina gamla hjärnspöken, hur länge ska dom störa mig. Jag ska inte tillåta dom att förstöra detta, jag ska ignorera dem så länge det går, tillslut så vet jag att som försvinner!!

Min tur?

Det känns för det mesta toppen. Under några sekunder emellanåt så får jag tryck över bröstet och vill bara fly. Det kan vara jobbigt att bli omtyckt på alla sätt som finns, utan tvivel eller tvekan. Det är underbart men totalt ovant för mig. Det har nämligen aldrig hänt tidigare.
Bättre sent än aldrig?!

Trött

Trött som en tok, har inte sovit speciellt mycket i natt.
Men jag känner mig glad, tror jag.
Är inte riktigt vaken ännu.
Han är så snäll och omtänksam så jag häpnar.
Står jag ut med det? Ja det ska jag fan göra!!

Förnimmelse

Det infann sig en liten konstig känsla i går kväll, något som kunde påminna om tidigare händelser. Jag valde att göra precis motsatt mot vad jag brukar. Jag sa min mening rakt ut, inget svammel eller mumlande, bara rakt på sak.
Det fick ett gott utfall, och det värmer hela mig.
Jag kan och jag vill.

Stolt

Jag är verkligen helt fantastisk!
Jag har råkat ut för massor av besvikelser när det gäller relationer.
Det har varit massa olika anledningar till detta, och jag skyller inte allt på mina ex.
Jag har valt dessa killar utav olika anledningar: Jag har inte ansett mig vara värd något, jag har så gärna velat känna mig omtycket så jag har förnedrat mig ordentligt, jag har svårt att lita på att någon verkligen kan tycka om mig så jag skrämmer bort människor. osv, osv, osv.
Trots allt detta så törs jag, jag vågar känna, jag tillåter mig att le fånigt, jag litar på det han säger, jag vågar känna att jag verkligen vill lära känna honom.
Jag är så stolt över mig själv och jag tycker verkligen att jag är värd all lycka i hela världen!!

Vill

Helgen spenderas lite som vanligt. Hemma i tvsoffan själv.
Dock är det en stor skillnad, jag vet att det finns någon som jag är mycket nyfiken på, som jag vill lära känna mera, och som känner precis likadant om mig.
Då blir den ödsliga tvkvällen lite mindre ödslig, sängen känns inte så hemsk och motbjudande.
Han är inte här fysiskt, men på många sätt är han närvarande i tanke och ord.
Allt detta för att han vill, för att jag vill, för att vi vill.

Ovant

Det går undan må jag säga.
På 5 dagar har massor av saker hänt som jag inte alls förväntat mig, men det är kanske då det händer. När man slutar tänka, slutar leta, slutar vänta.
Han bara dök upp, och han verkar vilja stanna.
Han tycker jag är perfekt, han vill ha mig precis som jag är. Jag behöver inte bli någon annan för att bli omtyckt, jag behöver inte vrida ut och in på mig själv för att passa in.
En helt fantastisk och mycket ovan känsla!

Slagsmål

Han är fantastisk tycker jag, jag kan skriva det där inlägget jag hoppades på.
Vi ska ses ikväll igen, jag längtar som en tok!
Men först ska jag gå på fotbollsderby och slåss med huliganer.
Puss och kram!

Repris

Ni märker att jag upprepar mig va?
Sånt är livet ibland.

Sömnlös

Jag kan inte sova, men jag hoppas att jag kan skriva det jag vill skriva i nästa inlägg. Måste bara avakta och kolla läget ett tag först,
Om några timmar så hoppas jag kunna leverar inlägget jag vill leverera.
Visst sitter ni vakna och väntar?!

Guld

Jag tror det här är ett guldkorn, ett stort jävla guldkorn!!!
Nu ska jag sova, och jag kommer sova oerhört gott.
Måste jag skriva om några dagar att jag vaskade fel så går jag och hänger mig, då har jag inbillat mig för sista gången.

Naturligtvis så kommer jag inte att hänga mig, det vet ni ju redan!!

Date

Vad fan hände?
Jag ska på date ikväll!
Hux flux bara dyker det upp ett guldkorn.
Eller jag ska ta reda på om han är ett guldkorn!
Tack och hej.

Energi

Dagen började bra, väckt av telefon kl. 6.15.
Sånt kanske inte förknippas med nåt bra, men detta var ett bra samtal.
Ett sånt som ger energi hela dagen.
Goda telefonsamtal och gympa, jösses så mycket energi.
Liknar snart en sån där duracellkanin!

Nöjd

Jag är glad, bara helt nöjd.
Lovely!

Klart?

Jobbig kväll det blev. Rastlös så det kryper i hela kroppen, och som vanligt när jag blir rastlös så vill jag äta. Godis, bullar, kakor, glass. Dock åt jag istället 2 knäckemackor med leverpastej och färskpressad apelsinjuice.
Faaaan vad braaaaaa jag är!!!
Äntligen måndag i morgon...haha.
Vill att veckorna ska springa iväg, vill att den här tråkiga tiden ska vara förbi.
Pang bom, så ska det vara klart!
Nu är det ju inte riktigt så enkelt, men vilja kan man ju alltid.

Tjejig mil

Gympa och solning och klockan hade inte ens passerat 12 på dagen.
Underbart, kände mig hur nöjd som helst.
Har hittat en tjej som har världens bästa gympapass, så henne ska jag förfölja :)
Jag och mamsen ska "springa" Tjejmilen i augusti. Det blir min morsdagspresent till henne.
Jag är en sån bussig dotter.

Det känns

Det känns som om jag aldrig kommer sluta hoppas.
Jag lever ett bra liv, mår bra, känner mig tillfreds, harmonisk, vet vad jag vill.
Och jag kommer aldrig sluta hoppas känns det som.

Henrik

Henrik Schyffert på tv. Denna show var jag och såg i november förra året och när jag kom hem så var jag helt tagen. Så fruktansvärt bra, och nu fick jag uppleva den igen.
Bästa monologen ever!!

Fylking

Människor med intellekt och förmåga att uttrycka sig väl i skrift är något som kan få mig ordentligt på fall. Ordtrollare, historieberättare, personer som i skrift kan få fram en känsla.
Kärlek, ironi, humor, sorg.....what ever. Vet bara att jag fullkomligt avgudar såna människor.

Det finns en sån person....eller har funnits en sån person i mitt liv. Vi hade kontakt på nätet i ett halvår, hade oändliga dialoger. Han var en sån där som fick mig att gapskratta, storgrina och allt däremellan. Sen träffades vi och det blev ungefär lika bra där med.
Dock var det inte läge i hans liv för en relation. Han tyckte vi skulle hålla det på nån slags konversationsnivå. Fine det kunde väl funka. Men när det hela utvcklades till att han enbart skickade sms på fyllan så bad jag honom lägga ner och lämna mig i fred.

Nu de sista veckorna så har han börjat skicka sms igen och jag har varit mer än lovligt sval i mina svar, om jag ens har bemödat mig att skicka ett svar.
Vad är det för fel på såna här herrar? Vad är det jag har som dom saknar men som dom ändå inte vill ha?
Jag begriper ingenting, jag skrev att jag kommer fortsätta dissa honom för jag är världens största egoist för tillfället.
Äntligen, som Gert skulle sagt!

Nyförälskad

Kommer min gamla kropp att orka gympa 4 dagar i rad? I'll give it a try.
Det är ju så kul och jag känner mig så duktig och fantastisk!!
Jag vet att jag tjatar om detta fenomen, men det ju så toppenbra att jag tycker så mycket om det.
Min nya relation kanske??

Sol

Härlig eftermiddag ute på Djurgården.
Men det skulle ha varit ännu mysigare att ligga där på en filt och hångla med sin pojkvän.
Jaja, min tid kommer väl också.

Empati

Vinster i sport och Extreme homemakeover, då grinas det hemma hos mig.
Spårlöst pallar jag inte ens att se för då sprutar tårarna.
Jag tolkar det som att det finns en oerhört empatisk ådra hos mig, det är det ju iofs ingen i min närhet som någonsin tvivlat på. Inte jag själv heller, skulle kanske behöva bli lite mer empatisk mot mig själv. Men jag lovar att det känns som om jag är en bra bit på väg!
Vilket svammel det blev.

Jobba

Kyckling till lunch, mycket proteiner så jag orkar med mitt gympa pass på eftermiddagen.
Hade planerat att vara ledig på fredag, men fick panik när jag insåg att ledighet innebär soffgropen och det vill jag INTE. Så då blir det jobb i alla fall på fredag, utflykt på lördag sen är det snart arbetsvecka igen.

När man inte är en partyprisse för tillfället så finns det väääääääldigt mycket dötid att slå ihjäl.
Varför då inte vara effektiv och arbeta.
Lönen kommer inte förens på måndag heller.

Fina brorsbarnen kommer till stan i morgon så dom ska jag kidnappa lite tänkte jag.
Nu ska jag kanske återgå till arbetet.

Happiness

Jag kommer på mig själv ibland att gå omkring med en känsla av att bara vara nöjd.
Känna mig tillfreds, vara glad innifrån.
Det är en helt underbar känsla och något jag väldigt sällan känner.
Dock har det här växt under sista veckorna. Det går åt rätt håll.
Och allt detta på grund av mig själv, det är jag som jobbat mig hit, utan någon karl som gett mig en massa bekräftelse. Jag har tvärtom motarbetat de killar som försökt närma sig mig, motat bort dom.
Jag vill och behöver vara för mig själv, jag ska hitta mitt sista innersta svarta hål och fylla detta med kärlek och omtanke för mig själv.

Dröm

I natt hade jag en sån där dröm som riskerar att bli sittandes kvar i hjärnan och känslan hela dagen, en dröm som ger en ledsen känsla.
Dock lyckades jag jobba bort känslan med en 40 minuter rask promenad innan jobbet, 8 timmars möte, sen bio i 2 timmar.
Och vips så är det dax att krypa ner i bingen igen, utan obehagskänslan.
Härligt!

Endorfin

Jag har i alla år ifrågasatt människor som pratar om dom positiva endorfinerna som dyker upp när man tränar. Nu är jag ju ingen sportfåne, men har i perioder provat på olika träningsformer. Dock har jag aldrig någonsin känt av dom där omtalade endorfinerna.
Förens nu!
Jag blir alldeles upprymd, jag ser fram emot min gympa och tycker det är jätte kul.
Efter träningen så är jag idel solsken!! Äntligen!!

Vad gäller kvällsbesöket, så har jag stängt av alla kommunikations kanalar.
Jag gör precis så där som jag avskyr att andra gör mot mig. Taskmört är jag!
Men en rätt glad sådan!

Funderar

Jag har sen en tid tillbaka tänkt i banor av: Allt eller inget när det gäller relationer.
Har efter diverse misslyckade försök bestämt mig för att det ska kännas på riktigt ganska snart, annars är det inte intressant.
Därför funderar jag en del på kvällens besök. Jag vet att detta inte kommer att bli något seriöst, för han är inte intressant på det sättet. Ska jag verkligen träffa honom då?
Är det inte lika bra att bara strunta i det? Vad finns vinsten i det hela?

Tänk om jag någonsin kunde göra något utan att analysera sönder saker i små atomer.
Jag kanske ska se det som att ju mer jag analyserar desto mer negativ energi tar det från mig och desto större anledning att inte ge mig in i det.

Jag ska gympa och jobba, det är jag bäst på :)

Skit

Jag gör som Grynet: Jag tar ingen skit!
Never, aldrig mer.

Idag är det gympadax igen.
Jag känner mig stolt!

Faktiskt

Utflykt inställd pga sjukdom.
Så kan det gå.
Blev ett hastigt och lustigt beslut om besök i kväll.
Mycket trevligt.
Melodi och sjung är det ju också, ska man stå ut att glo på det?
Är så gräsligt sugen på kallt vitt vin, men icke då!
Här är det nyktert levene som gäller.
Jag är en fantastisk människa!
Bara så ni vet!!

Bra

Att vakna 6.15 när man är ledig känns ju så där.
Men det är bara att gilla läget, glo på Lilla huset på prärien kan ju va kul kanske.
Nu städar jag lägenheten, sen ta en promenad, sola lite, åka på utflykt.
En bra dag ska det bli.

Mask

Nu har jag grinat ögonen ur mig till filmen Mask.
En fantastisk film
Och Sam Elliott är en av de snyggaste karlana som någonsin tillverkats!

Träffpunkt

Jag överlevde, det var skit kul!!
Trodde ALDRIG jag skulle skriva nåt sånt, om träning liksom!

Å så har jag gått med på en liten träff på söndag, fast först EFTER mitt träningspass.
Hmm....det blir liksom 2 pass efter varandra, härligt!!

Död?

Bra dag, har fått mycket gjort.
Nu blir det snart lite gympa, ett lite tuffare pass så om jag aldrig mer återkommer hit så vet ni vad som gick fel.
Hej hopp.

Slöhet

Jag kan va lat ibland, men det är nåt jag bara är när jag är med mig själv.
Är det något som retar gallfebeber på mig är det människor som är håglösa, lata och näst intill apatiska. Såna kan jag inte umgås med, då kliar det i hela mig och jag vill bara vråla: MEN RYCK UPP DIG FÖR FAN!!!!!
När jag väljer att umgås med mina medmänniskor så gör jag det för att jag vill och skulle aldrig utsätta dom för självömkan och slöhet. Är jag på det humöret så håller jag mig för mig själv.
Slöa människor, i hate you! Då menar jag inte människor som är slöa för att dom inte springer på gymmet 5 dagar i veckan, Utan slöa, oengagerade, tröga människor.
Fan jag blir förbannad bara jag skriver om det!

Hahahaha.

Söt

Gympa idag med! Fan vad bra jag är.

Han är lite söt den där killen, skönt med lite bekräftelse, men mer än så är det inte.
Och det är vi fullständigt överrens om för tillfället.

Gymnast

Jag är fantastisk.
Genomfört gympapass, jag och 5 stycken kvinnor på ca 65-70 år.
Även ledaren var i den åldern. Hahaha.
Men det passade mig alldeles perfekt.
I morgon kl. 18.00 är det dax igen!

Gymnastik

Har bokat ett gympapass i morgon.
Har fan inte gympat på 15 år, ska bli mycket intressant om jag överlever detta.
Det blir nog jag och 19 st 75-åringar, då får jag känna mig som en hottie igen.

Rulla in en boll

Nu har jag tagit lite kontakter till höger och vänster.
Måste bli en ändring, måste hända nåt, inte låta det gå för långt.
Måste börja ta bättre hand om mig själv, ta hjälp och berätta hur det ligger till.
Sånt som jag har oändligt svårt för, men nu är bollen i rullning.
Fan vad bra det känns!!!!!

Brons

Nu kom det tårar igen, det blev ju brons.
Och som vanligt gråter jag en skvätt när någon blir glad och vinner i idrott.
Störtlöjligt!
Har varit på bio, bra, avslappnande, nyttigt.

Nej tack

Solen fortsätter skina, idag blir det en liten utflykt.
Han ville ses i går kväll, men jag tackade nej.
Inte för mycket, inte för intensivt.
Sånt är jag inte redo för.
Jag vill ju ha den som får mig helt ur balans, som får det att pirra.
Och det är inte denna kille.

Sex

Tänk vad man kan vänja sig av med saker o ting, det här med närhet, kramar, sex.
Går tiden så glömmer man bort det, man kan sakna det men man lär sig leva utan det.
Sen så händer det....en enda liten natt, så är man fast i träsket direkt.
Då vill man kramas och hångla hela tiden.
Löjligt, varför kan man inte stänga av offknappen för.
Han är ingen jag skulle kunna bli kär i, men han är go, så visst kan jag hångla lite nu och då.
Eller oxå skiter jag i det och vänjer mig av med det direkt, då slipper man sakna det ju.
Svammel.
Han vill träffas igen, det går nog för sig. Sexa loss lite igen.

Skinande

Solen skiner, underbart!
Har haft en slapp dag, sovit middag, det var längesen.
Men, jag tog faktiskt en långpromenad oxå!!
I morgon tar jag röda faran och åker på utflykt.

Sallad

Blev varken vin eller gräddbakelser, däremot en jävla massa fruktsallad.
*klappar mig själv på huvudet*

Rastlös

Faaaaan så rastlös jag är.
Vill ta bilen och gasa till systembolaget och köpa en dunk vin eller kuta ner till affärn och köpa gräddbakelser.
Nääää, jag har inga missbruksproblem!!
Bara att bita ihop, stå emot!
Behöver fokusera på nåt, men vad???

Nu blir det hockeykväll, det får bli kvällens fokus!

Ska

Idag SKA jag motionera.
Jag är latast i världen, förhoppningsvis så får gårdagens besked mig att röra på dököttet.

Nu är det helg igen, ska ta lilla röda bilen och köra nånstans. Vet inte var, bara jag slipper ligga hemma och glo i väggen.

Skära

Besök hos min fantastiska husläkare, 14 kilo till måste bort, sen blir det remiss till plastikkirurg. Underbart!
Det ska fan inte vara så svårt att fixa det, nu jävlar!!!!

Matt

Sovit 9 timmar i natt men är fortfarande alldeles matt i hela kroppen.
Orkar inte må dåligt nu, har inte tid för det.
Ska till min kära husläkare i eftermiddag, hon kanske kan hitta nåt fel på mig.
Jag tror diagnosen blir närhetsbrist.

Trött

Kvällsduschen är inte lika kul som förr. Tänk att saker ska vara så svåra att glömma bort?!
Jag är så sjukt trött, helt utan energi.
Vet inte vad som hänt i kroppen, går och sover.
Ajöss.

Godis

Jag vill käka glass, bakelser, kakor, chips, ostkrokar bla bla bla bla.
Typ sötsugen alltså.
Tröstäta??

Ideér

Ibland gör jag saker om kanske inte alltid är så smarta.
Men va fan, även solen har ju fläckar.
Å så var det jävligt trevligt!

Dålig balans

Efter en vecka med bra status på intaget, ingen alkohol, massa promenader....
...så går det åt fel håll.
Jävla skit, men bara att kämpa på.
Min kropp är i obalans, måste återställa detta.

Nu möte heeeeeela dagen.

Behov

Vita veckor, vit månad. Det ska jag ha. Måste bli en förändring.
Faaan så tråkigt, men det gäller ju inte resten av livet direkt.
Måste bara komma igång lite igen, måste se till att det händer saker.
Är inte nöjd, utan måste jobba lite på att bli det.
Då måste alkoholen bort under en tid.

Helgen har varit lugn och skittrist. Men antagligen precis vad kropp och själ behövde.
Jag behöver en kram, två kramar, tusen kramar.
DET är precis vad kropp och själ behöver

Blä

Dessa jävla söndagar. Tappade precis all energi, vill bara krypa ner under täcket och glömma bort denna dag. Det borde hända nåt, för så här vill jag inte ha det.
2 dagar ute i solen med bästa vännen har lett till svagt rosa nyans på huden, sååå läckert.
Vi har pratat om ditten och datten, och plötsligt sa hon:
"Nu har du nämt honom 3 ggr......"
Jo jag hade det, annars håller jag detta för mig själv. Ingen vet hur mycket jag tänker på honom, att han konstant dyker upp i min hjärna. Inte nämner jag det för mina vänner, dom tror nog att jag knallat vidare och glömt bort honom för flera månader sen.
Men, ni är luuurade!!
I natt fanns han i mina drömmar igen och det är lika jävla jobbigt att vakna varenda gång.
Vill inte släppa drömmarna, vill att det ska vara så.
Ibland funderar jag på att ta kontakt med honom igen, när saknaden är för stor.
Men då tar jag fram realisten i mig och diskuterar, och vet att det ska jag INTE.
Inget är förändrat utan det är bara att kämpa på.
Blä.

Förälder

Nu ska jag bli Världsförälder, måste ju göra som min kille Micke!! (han är bra läcker alltså!!)
Och att bli förälder till en massa ungar på andra sidan jordklotet passar ju utmärkt, för jag gillar ju inte barn. Nu kan jag göra nåt genom pengar, lysande!

Förtränga

Jag tycker om att vara ensam ibland, när det är självvalt.
Men att känna längtan och inte få något som helst gensvar är tungt.
Nu söker jag ju inget gensvar, det slutade jag med för över 1 år sen.
Men sakna och längta, det gör jag fortfarande.
Vissa dagar är det värre än andra, speciellt lediga dagar. Långa dagar då inget händer, då är det tungt. Ska umgås med bästa vännen en stund idag, promenera lite i solskenet.
Förtränga, glömma bort för en kort stund.
Det ska bli skönt.

Ensam

Jag tycker inte om sådana här dagar, då man SKA umgås med sina nära och kära. Då man SKA ha något kul planerat. Då man SKA njuta av ledighet och solsken.
Jag ska inte göra något sånt. Jag ska jobba extra länge tänkte jag. Slippa sitta hemma i soffan alldeles själv och längta efter någon som inte finns längre. Inte i mitt liv åtminstone.
Jag är ensam, och det gör ont ibland.

Börja om

Solen skiner ute, men jag känner mig kall ända inifrån.
Fryser, skakar, huttrar.
En sorts avtändning. Jag tror det behövs ibland.
Eller avvänjning är nog ett bättre ord.
Måste skärpa mig, ta tag i livet och de händelser jag kan påverka.
Mitt liv är så långt, så många år finns kvar.
År som ska användas på bästa sätt, men jag har en bit kvar till det bästa.
Dax att sätta i gång nu.

Bagatell?

Jag försöker verkligen uppskatta allt i livet:
Min resa, min bil, min familj, mina vänner, mitt jobb, min lön, solen, värmen, sommaren, skratt.
Jag försöker känna den genuina glädjen, uppskatta allt positivt som finns i mitt liv.
Jag försöker fokusera på allt jag har och inte på det jag inte har.
Det finns bara en enda sak jag inte har, men det överskuggar allt det andra.
Sorgligt men sant.

Smygsupa

Bilen är hämtad. Jag är redan kär. Min alldeles egna fina bil!!
I morgon lämnar jag landet för en stund. Ska bli så skönt.

Nu sitter jag hemma i flickrummet och dricker vin och tuggar nikotintuggumin.
Mor och far sover sött 3 meter härifrån.
Detta hus ger mig ångest.
Hur långt ner i förnedringen skall man falla??

Fabulous

Töntig video, men texten mina vänner....texten.
"Jag hatar att jag älskar dig så att jag nästan kvävs...."

Kan, men vill inte.

Jag har verkligen inga problem att stötta mina vänner, jag vill verkligen kunna ta över deras sorg, underlätta för dom. Sen efter, när vi sagt hej då, när deras ledsna röster tystat i min lur, när deras tårar inte längre hörs. Då blir jag fullständigt slut. Då blir jag liten och vill gråta.
Då vill jag krypa ihop i någons famn och bli ompysslad.

Jag har alltid varit den där som hjälpt alla andra, jag har valt dom vägarna i livet. Varit den starka som orkat hur mycket som helst. Som alltid funnits tillhands, både på det proffissionella och privata planet. Jag bara går och går och går, stångar mig fram för att hjälpa andra.
Min bensin har varit matmissbruk, jag har gömt mig bakom en stor och otymplig kropp, ätit mig förbi alla smärta jag tagit emot, alla smärta jag känt. Mat har varit min största tröst och min största fiende.

Nu kan jag inte längre använda denna bensin, jag har betalt massor av pengar för att detta inte ska vara möjligt. Jag måste ta hand om all förtvivlan, ledsenhet, otillräcklighet på andra sätt.
Jag tror det är därför jag fullständigt faller ihop ibland, blir som en liten blöt fläck.
Då orkar jag inte vara stark, då vill jag ha tröst, någon som tar hand om mig.

När blir det min tur att ha det så? När ska jag för första gången i hela mitt liv få bli ompysslad?
Föresten jag har ju känt mig det vid några tillfällen, det har ju funnits någon i mitt liv som tog hand om mig, som var generös, som fanns till hands.
Han finns inte i mitt liv nå mer, vid såna här tillfällen saknar jag honom mer än någonsin.
Då kan jag inte förstå hur jag står ut utan honom, för jag gör ju nästan inte det.
Jag vet att jag ska, att jag måste.
MEN JAG VILL INTE!!!!

Ibland sa jag till honom: Jag kan leva utan dig men jag vill inte!
Precis så är det!

Död

Ibland händer saker som gör att man får lite perspektiv, så där så man inser hur bra man har det. Nära vänner lider en enorm förlust nu. Det smärtar i hela mig när jag hör deras ledsna röster och deras gråt. Jag vill lindra, ta bort det onda, trösta.
Det värker i hela mig, för deras skull. Jag vill att dom jag älskar ska må bra, smärta ska inte nå fram till dem. Tyvärr fungerar ju inte livet så, man kan inte styra och bestämma.
Jag önskar jag kunde ta en del av deras ledsenhet, bära den åt dem. Jag försöker så gott jag kan, men jag känner mig alldeles för otillräcklig.
Det är min vanliga känsla iofs, att aldrig räcka till.
Men jag vet att dom vet att jag vill och försöker.

Kvävs?

Jag är sannerligen en ivrig bloggskrivare.
Hinner inte, orkar inte.
Har ett rätt enformigt liv känns det som, inte mycket att snacka om.

Blir nog mest när känslorna håller på att kväva mig som jag behöver skriva.
Just nu slår jag dom bara ifrån mig.

Jag skulle vilja vara med honom i detta nu!
Tänk att vi befinner oss i samma stad så långt bort med 1 veckas mellanrum.
Ödet hånskrattar mig åter rakt i ansiktet.
Eller oxå så talar ödet om:
FATTA NÅGONGÅNG ATT DET INTE ÄR MENINGEN!!!

Men jag fattar tydligen väldigt trögt.

I morgon blir det en lång bilresa, typ 40 mil, sen lite AW.
Fun!!

Nytt

Jag promenerar så jag får ont i benhinnorna. Det är ju bra, att promenera alltså, inte att få ont.
Men det brukar ge med sig efter ett tag, så det är bara att vandra på.
En lite morgonprommis kanske, sen ett pass på gymmet på kvällen.
Kan bli bra.

I morgon ska jag kolla på bil, har redan skaffat parkeringsplats. Mina vänner påstår att sånt är det vuxenpoäng på, att vara så förutseende att man skaffar p-plats innan bilen är köpt.
Men faktum är ju, att ibland så är jag rasande vuxen.
Bra bil ska det va, nästan ny ska den också va.

Nytt jobb är bra!

Rökslut

Tillbaka på jobbet, härligt!
Dock krälar rastlösheten i hela min kropp.
Håller på att sluta röka, så det måste vara därför, så här orolig brukar jag inte vara i kroppen.
Ska ut och promenera av mig lite nu.
Än är solen uppe ett tag.

Bara 9 dagar kvar till London.
Underbart!

Jobba

Jobb i morgon igen, skönt!
Har svårt att bara vara ledig utan att ha nåt att aktivera mig med.
Blir rastlös och sur då.
Låååång dag i morgon, perfekt!

Förändring

Nu är det dax för en uppryckning för Fröken Svår.
Har köpt mig världens bästa verktyg för att nå mitt mål, dax att börja använda det på rätt sätt igen.
45 minuters promenad har avverkats, mycket skönt.
Hjärnan känns klarare, fötterna gör lite ont, varm och svettig.
Toppen!

Gammal och trött

Idag kunde jag välja på kalla öl på uteservering eller kärleksfilm som jag sett typ 5 ggr på tv:n.
Jag valde kärleksfilmen, Pearl harbour, och grät som en litet barn.
Kanske behövdes det, fanns en del att släppa ut. Måste bli bättre på sånt. Tillåta mig vara ledsen när jag känner att jag är det. Annars blir det liksom överfullt tillslut.

Lat

Ingen bio blev det, är förslappad och lat.
Det får bli i morgon istället.
Solen är fortfarande helt ljuvlig, men orkar inte riktigt ta till mig det.
Känner mig ensam.

Bio

Solen skiner, ledig i 2 dagar till. Det är ju toppen.

Ska gå på bio idag, inte med den jag vill, men det får gå ändå.

Äckligt

Prinsessbakelse och öl är ingen bra kombination.
Jag rekommenderar att man skiljer intaget av dessa två saker åt.

Undrar också när jag ska lära mig att jag har en väldigt liten magsäck där nästan ingenting får plats.

Snygg

Jag lever jag lovar.
Men det är lite ebb i mig, har inget behov att skriva just nu.

I går var jag på fest, umgicks med vänner jag känt i 15 år. Härligt att prata nya och gamla minnen. Fick den finaste komplimangen på riktigt länge:
"Jag blir bara äldre och gråare för varje år som går, men du blir fan bara snyggare och snyggare"

Tack E för dom fina orden, och du, jag tycker inte du blir gråare, även du blir bara snyggare och snyggare! Skilj dig nu och flytta in hos mig istället :))

Rik

Oj vad längesen jag skrev.

Befodrad och några tusenlappar mer i plånboken.
I´m goooooooooood!!

Bilresa

För över ett år sen vi var till Göteborg, början till slutet.
Det var då jag insåg att det aldrig skulle bli som jag ville.
Hemresan var den värsta i mitt liv tror jag, det är rätt påfrestande med tystnad i ca 50 mil.
Men jag är rätt duktig på att hålla käften när jag är ledsen.
Jag saknar dig.
Det är ju söndag, vi ska ju gå på bio nu.

Haha, nu fick jag skriva det igen!

Regn

Regnig söndag, finns det något värre?
Jo det skulle vara att spendera denna regniga söndag alldeles alena.
Vill gå på bio och jag vet precis vem jag vill gå med.

Nu är ju inte det möjligt nå mera, får väl pallra mig iväg på egen hand kanske.
Det kan vara rätt skönt det med, så får jag bestämma helt själv vad jag vill se.
Det är nog allt andra runt omkring jag saknar, någon att prata lite med, hålla handen, pussa på, hångla med, åka bil med, käka middag ihop med.

Jaaaa jag vet att jag tjatar, men låt mig göra det!!! Tryck på krysset uppe i högra hörnet om det är betungande att läsa det jag skriver!

Hinder

Jag försöker göra på samma gamla vanliga vis, men det går inte och jag behöver egentligen inte.
Men det är svårt att fatta att jag inte kan nå mer, jag försöker fast jag inte ens behöver.
Det är svårt att inte kunna fast ångesten bara skriker inom mig att jag måste.
Tack gode gud för pengar så man kan köpa sig kroppsliga hinder.
Tack!!

Pusselbit

Jösses så trött jag är idag, det känns som om jag kommer somna före midnatt och det är nog 1 år sen det hände sist.
För ett år sen så insåg jag att det aldrig skulle bli som jag ville med mannen jag älskade (älskar??)
Livet sedan dess har varit upp och ner, första tiden var rent ut sagt fruktansvärd, men tiden läker, det bleknar, man står ut.
Det har inneburit många strider, ständig jakt efter saker att göra för att slippa hinna tänka och sakna. Jag har bokstavligt talat försökt jobba ihjäl mig, det har varit min räddning. Det och mina vänner som bara funnits hela tiden, när än jag har behövt dem.
Jag får ett bra kvitto på mitt galna arbetstempo, uppskattning och befodran. Det är underbart och jag är sjukt stolt över mig själv.
Men jag är inte klar, inte framme, jag kan ännu inte säga: Jag har kommit över dig.
Kanske kommer jag aldrig göra det, du kommer nog alltid vara saknad, jag kommer alltid vara sorgsen över att det inte blev du och jag.
Mitt liv har en god kvalité, men jag vet att den hade kunnat vara ännu bättre. Men jag försöker leva i det som är idag och vara lycklig över det.

Men det fattas nåt, du fattas.

Oavsett

När jag ska höja mig själv till skyarna så blir det mest ett platt fall.
Jag är så stolt och jag vill så gärna berätta, men gensvaret blir mest "jaha"
Då tappar jag allt, när ingen fattar hur bra jag är och hur mycket jag ger, och anledningen till att jag överhuvudtaget blir erbjuden detta är att jag är fantastisk.
Varför kan jag inte bara skita i alla andra, varför kan jag inte bara tala om för mig själv att jag är fantastisk. Varför är jag inte nöjd med detta förtroende jag får. För dessa människor som ger mig detta förtroende, dom vet min storhet, där har jag redan bevisat det jag ville. Där får jag erkännande och feedback. Tänk om jag hade såna människor i mitt privatliv också.
Jag vet inte hur jag ska göra fast än jag försöker.
Tänk om nån bara kunde säga till mig att jag dög oavsett.
Det finns verkligen människor som kan slå undan mina ben. Frågan blir ju bara hur länge jag ska låta er styra mitt liv?

Skämt

Nu är det 1april.
Nu ska det skämtas.
Luras.
Jag tycker inte om sånt. även fast det bara är på skämt.

Sucker

I´m a sucker for love.
Ska jag behöva be om ursäkt för det?
Folk pratar alltid om desperation.
Jag är inte desperat, hade jag varit det så har jag hundra olika killar jag kunnat vara ihop med bara för att ha någon.
Det är ju inte det jag är ute efter, det är ömsesidig kärlek jag vill ha.
Kanske utstrålar man desperation bara för att man uttrycker det man vill ha.
Okej då, är det så, så är jag desperat.

London

Föresten, London om 23 dagar.
DET är nåt det.
Ska åka med min fina, fina bror och hans familj.
Underbart.
Vara faster i 5 dagar, få bli älskad hela tiden.

Minns en resa vi gjorde till Lofsdalen, fina brorsdottern sov i mitt rum, vägrade lämna min sida.
Jag fick sätta mig i en kall bastu för att få lite ensamtid.
Hon stod utanför och knackade på och undrade om jag inte var klar snart.
I love her!!

Skatten gav 15.000 kronor tillbaka, undra vad jag ska göra för dem?
Nåt förslag?
Kan inte dricka vin för allt ju.
Nu vill jag ha resesällskap.
Nån som jag inte är genetiskt släkt med och som är äldre än 11 år.
Tack!

Avslaget

Det är så det känns.
Det händer tusen saker, finns något att göra precis hela tiden, att-göra-listan är lång.
På jobbet alltså.
Förvrigt är det bara dött, och det är så jävla tråkigt.
Var hittar man händelserna?
Kan man beställa det på postorder?
I såna fall vill jag beställa 17 händelser NU!

Söndag

Söndag, dagen som icke skall spenderas själv.
Det har jag ju inte riktigt gjort, men mina vänner hånglar jag ju inte med.
Känner mig lite trött, lite sliten, lite ensam, lite påfrestande, lite manisk, lite dryg.
Ny vecka ligger framför mig, mycket händer som vanligt.
På jobbet i alla fall.
Ska försöka hinna gå på bio, finns en del filmer jag vill se, och på så sätt undviker jag soffgropen också.
Den börjar bli mer än lovligt djup nu.

Vin

Vin, vin, vin, vin, vin, vin.
Jag har bytt ett beroende mot ett annat, det blir så tydligt.
Jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Vet inte om jag behöver göra nåt åt det.
Jo, det behöver jag.
Men inte nu.

Jag ska åka till London snart.
I love!!!

Ibland

Ibland går det nästan flera dagar innan jag tänker på dig.
Ibland drömmer jag inte om dig.
Ibland kan jag vara på ställen du och jag var på utan bli ledsen.
Ibland måste jag nästan påminna mig hur du ser ut.
Ibland känner jag att jag inte saknar dig fast jag tänker på dig.
Ibland inbillar jag mig nästan att jag kommit över dig.

Överlycklig

Fan nu händer det saker.
Jag är så bra och så jävla glad!!
Slit lönar sig. Tack!!!!

Å så kom skattebeskedet och jag kan säga att det gjorde inte min dag sämre direkt.
Såna här dagar skulle man ha jämt!

Dum

Jag tar fortfarande inte hand om mig som jag borde.
Jag vet inte vad det beror på, vad det är som driver mig in i destruktiva beteenden.
Men det har väl att göra med den dåliga självkänslan, den där om inte blommor ut fullt i alla delar i mitt liv.
Jag försöker och försöker och försöker, men det blir inte riktigt bra.
Jag behöver någon som lär mig, som berättar för mig hur jag ska göra för att tycka om mig själv.

Vinare

Nu har jag skrattat mig ihjäl mig. Jävligt kul uppträdande.
Fan, det blev vin idag med. Jag är fördärvad.
Ge mig antabus.

Förgyllning

Nu ska jag gå ut och käka middag och sen se en rolig show.
Sånt kan man göra för att förgylla en mörk och grå måndag.
Tack o hej

Trött

Mina helger är inge bra för tillfället, jag har verkligen kommit in i en ond spiral.
Ska jag lyckas med mina mål så kan jag inte fortsätta så här. Nu blir det till att ta
fram stora diciplinpiskan.
I morse när jag skulle gå upp så var jag så trött så jag kunde självdött.
Mina grannar bråkade i 3 timmar i natt, så jag skulle kunna skylla min trötthet på dem.
Nu vet jag att det inte är hela sanningen, utan den finns ytterligare en dimension på
min trötthet.
Måste skärpa till mig!!!

Vinhelg

Massa vin blev det i helgen, det är ju så gott!!
Men man blir inte så utvilad av att dricka vin,
skulle vilja ha några dagar till ledigt.
Kanske ska unna mig lite semester ett par dagar lite längre fram.
Inte just nu, för det funkar inte. Men sen...

Skulle vilja resa bort med någon, kärlekssemster helt enkelt.
Men det blir ju lite svårt eftersom det inte finns någon kärlek i mitt liv.
Fan vad trist.
Men, men. Bara att gilla läget, händer det så händer det.

Kravfylld

Jag kan inte bara strunta i saker och ting.
Jag kan inte intala mig själv att jag ska vara singel resten av mitt liv.
För jag vill ju faktiskt inte det.
Jag vill vara med den mannen som ger mitt liv en tredje dimension,
som avgudar mig och som tycker jag är den vackraste skapelsen i världen.
Jag vill vara den som tillför lyckan i den mannens liv, den som gör att han känner sig hel och komplett som människa.

Precis det vill jag, varken mer eller mindre!!
Nej jag har inga höga krav, och är det jag har så är det väl för att jag är värd det allra bästa.

Knapphålsögon

Satan så trött jag är. Jag vill sova!!!!!!!
Men det visste jag ju redan i natt när jag glad i hågen satt här och glodde, är huvudet dumt så får kroppen lida.
Nu ska jag åka tåg, och SOVA!
Tack o gonatt.

Sovlös

Vad gör jag vaken nu?
Jag ska ju sitta på ett tåg söderut tidigt i morgon bitti.
Ögonen kommer att snurra, kroppen kommer att vara förlamad och hela mitt inre kommer att skriva NEEEEJ när klockan ringer i morgon bitti.
Har haft extremt svårt att sova några nätter.
Visserligen är jag ju en nattuggla, men även såna behöver ju sin skönhetssömn.
Vet inte varför jag blir så här ibland.
Har väl nåt med överhettad hjärna att göra kanske.

Jag tänker på det där att en del saker helt enkelt inte är för mig.
Jag skulle ju lägga ner, sluta längta, sluta hoppas.
Jag känner att jag är i det stadiet fortfarande, orkar inte ens tänka den tanken.
Men jag vill ju egentligen inte det.
Men för stunden är det nog bäst så.
Jag måste ta hand om mig själv en stund nu, inte bara rusa omkring och kastas hit och dit.
Fokusera på det som faktiskt är viktigt för mig, sköta om min nyinköpta mini magsäck, inte vara dum mot den.
Det som är viktigt för mig är ju jag.
Mig ska jag ta hand om.

Vill leva!

Jag kom på att jag kanske lät helt självmordsbenägen i mitt förra inlägg, när jag svamlar om Ted och hans pendeltågshoppning.
Så är inte fallet!!!!!
Jag har aldrig varit det, inte ens i mina allra värsta och mörkaste stunder.
Jag är för nyfiken för att göra något sådant.
Jag är för empatisk för att utsätta mina nära för något sådant.

Bara så ni vet.
Men jag vill fortfarande ha en egen liten stuga dit jag kan åka och glömma bort att du lämnat mig :)

En egen måne

Nu har jag fått ett sånt där ryck som bara jag kan få.
Jag vill köpa en liten stuga.
Jag har redan tittat ut vad jag vill köpa.

Som är min, min, min.
Dit jag kan åka och vara i fred, ensam i mörkret.
Pyssla, pynta, dricka glögg, sova när, om och hur jag vill.
Smyga iväg och morgonbada (eller nattbada kanske).

Typ som den där månen som Ted G. sjöng om innan han hoppa framför pendeltåget.

Fokus

Vad härligt det är med ett jobb där det händer saker.
Så all min uppmärksamhet kan riktas ditåt.
Vad härligt det är med vänner som bara finns och står där som stadiga furor.
Och vad bra jag är som kan byta fokus, gilla läget och trampa vidare.

När jag känner mig långt nere så behöver jag bara gräva lite i mitt inre så minns jag hur det var förut. Då inser jag hur långt nere jag verkligen varit och vilken milsvid skillnad det är nu.
Jag kan använda mina tidigare erfarenheter och mina tidigare usla val och faktiskt se den fantastiska utveckling jag gjort.
Jag tror inte ens min offerkofta hänger kvar i hallen längre. Den ligger inslängd långt in i klädkammaren, jag är där och fingrar på den ibland. Vill sätta på mig den, för den är lite trygg, när jag har den på mig så vet jag precis vad jag ska göra.
Men jag är ohyggligt duktig på att slänga tillbaka den i hörnet, där den får ligga och samla damm.
Snart så kan jag nog ta den och gå ut till sopnedkastet och slänga ner den där!

Inget

Det är inte för mig.
Inte för mig.
Inte för mig.
Det finns ingen sån karta för mig.
Ingen sån plan.

It´s not meant to be.

Så jag lägger bara ner,
besparar mig smärtan,
insikten,
tårarna,
grusade förhoppningarna.

Jag förstår inte varför det är så
men jag måste acceptera det.
Jag har försökt strida emot
men nu orkar jag inte det nå mer.
Jag böjer mig för överheten
och accepterar faktumet.

Svammel

Jag känner mig ledsen, det blev inte som jag hoppats på. Han är den första som fått mig att känna på detta viset sedan J, det är nästan 3 år sedan....
När jag träffade första J första gången så var det helt självklart för mig. J var begåvad, han kunde utmana mig i diskussioner, han hade humor, han fick mig att skratta, han var snygg.
Jag träffade en J som sa:"jag tycker om dig, men vill vara fri ändå. Kanske kan vi träffas ibland?" Då gick jag med på det, för jag tyckte någonstans att jag inte var värd mer än så, hade förhoppningen att J skulle bli kär i mig ju längre tiden gick.
Han blev aldrig det, jag fortsatte hopppas, han var den enda. Jag hoppas nog än i dag. Han, i sina bästa stunder, fick mig att må så fantastiskt bra. Så bra så jag vet inte om jag någonsin kommer att glömma det.

Exakt samma fras fick jag presenterat för mig av den nya J. Jag tackade nej direkt, för jag kommer aldrig förnedra mig på detta vis igen.
Jag behöver och vill ha så mycket mera, än vara någon halvtimmestjej som finns tillgänglig när det passar honom. Jag är så sorgsen, för denna kille har så många kvaliteter.
Men, av någon anledning så får jag inte dessa killar att brinna. Jag tänder inte någon låga hos dem, förutom möjlightvis en som i det långa loppet inte räcker till.

Jag kommer sakna honom, hans skratt, hans intelligens, hans röst, hans pussar, hans händer.
Jag kommer sakna allt hos honom, men jag måste göra detta för jag är värd mer än vad han erbjuder.

Mina vänner älskar mig, dom lovordar mig och talar om för mig att jag är den bästa som finns.
Jag övertygar folk i min närhet vilka fantastiska egenskaper jag har, bara genom att dom får träffa mig. Jag är aldrig osäker då, jag gör karriärskliv ni aldrig någonsin kommer attt klara av att göra, jag får lovord ända uppifrån vd:n.
Jag får nya arbetsuppgifter bara för att jag är så kunnig, stora affärsområden inom företaget ber om min kompetens för det finns ingen annan än jag som klarar av det.
Jag är så kunnig då, så oumbärlig, så bra!
Det är detta område jag ska hålla mig inom, det är där jag mår bra, det är där jag levererar utan tveksamheter.

Men vet ni vad? Hur gärna jag än försöker intala mig om att detta är allt som behövs så är det inte så. Jag saknar och längtar efter någon som tycker om mig så jag tror inte ni förstår.
Kan någon lära mig hur man gör?
Hur gör man för att bli "flickvänsmaterial"?
Jag orkar helt ärligt inte höra det nå mera nu.
Jag räcker aldrig till.

Nog

Jag fattar ingenting, men det är kanske inte meningen att jag ska göra det.
Det är nog inte meningen överhuvudtaget för mig.

Men nu är det nog, tänker inte försöka nå mera.

Mys

Middag igår, så mysigt!
Allt är mysigt, till och med snön är nästan mysig.
Tänk om man kunde ge fan i att analysera allt bara.

Nu!

Men hur sakta kan en dag gå??
Jag vill att klockan ska bli 16.30.
Nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu, nu!!!

Fånig

Jag försöker verkligen behärska mig.
Jag kan inte le så här fånigt.
Jag är fånig, och det kommer straffa sig.

Tokgrina

Spårlöst: Jävla skitprogram, jag grinar ju som en tok.
Typiskt mig att bara dö av såna där känslor!!

I morgon är jag bjuden på middag :)

Bra

Jag tror nog den där dejten gick lysande.
Jag är nöjd.
Han är nöjd.
= Lysande

Kaffe och kaka

Nu ska jag gå på fikadejt, det har jag aldrig gjort i hela mitt liv.
Intressant.
Kanske är bra att inte supa sig full på första dejten, den varianten har ju inte funkat så lysande hittills. Och som jag försöker intala mig själv:
Om du inte vill få samma resultat så gör på ett annat sätt.
Och det ska jag göra nu.

Lili och Sussie

Fan, det svänger ju....i bästa 90-tals anda.

Men Petra Mede är lika kass som vanligt. Ta bort!!!

Beröring

I dag är det en sån där dag när huden skriker efter beröring.
En kram känns absolut nödvändig, en hand som pillar i håret, en famn att mysa i, ligga sked, hångla...ja ni hajjar.
Han jag skulle kunna tänka mig att göra detta med är lååångt borta, norrut.
Attans! Men snart är det måndag.

Måndagslängtan

Nu är jag fan i mig väldigt frånvarande.
Idag är jag bakis, umgicks med en fin vän i går, blev tokpackad.
Min lilla, lilla magsäck spelar mig ibland lite spratt, den ville inte alls ha mat utan bara vin.
Men jag tror nog att jag betedde mig som man ska i alla fall.
Våga vägra fyllångest!!

Jag ser fram emot måndag!

Fullt

Fan jag hinner knappt med att sitta framför datorn.
Katastrof??
Näää, rätt skönt faktiskt.
Hjärnan blåser ut sig själv varje dag, jag hinner inte tänka negativa saker som jag kan vara rätt bra på.
Just nu är det bara bra, jag har roligt och njuter.
Och det beror inte på en karl, jag kan ha kul och må bra utan såna.
Halleluja! Äntligen!!

Studsar

Jag kastas omkring som en pingisboll, men jag gör det frivilligt.
Jag vill att det ska hända saker, jag vill ha kul, skratta, vara pirrig och förväntansfull.
Jag tar för mig och accepterar ingen skit.
Jag beter mig på ett sätt jag aldrig tidigare gjort, och det absolut inte i någon negativ mening.
Jag sätter gränser, säger stopp, tack och hej.
Jag har så många gånger låtit mig bli behandlad illa, överkörd, nedtrampad.
Men aldrig mer, finns ingen som är värd något sånt.
Framför allt är inte jag värd det.
Jag ska ha det bästa av liv.

Gråttönt

Så var det dax att gråta lite igen.
Daniel Tynell vann Vasaloppet och jag grinade.
Tönt man är! Hahaha.

Bra

Fan vad jag är bra, istället för att fundera och grubbla så tar jag tjuren vid hornen direkt.
Tar reda på saker och gör en bedömning, tar ett beslut.
Nåt har man tydligen lärt sig genom åren.
I am good!!

Närhet

Som sagt; sjukt trött. Men kan inte sova, känner hyper, uppvarvad, allmänt dryg liksom.
Jag vill bara sova på någons arm, höra andetag nära, slappna av i någons famn.
Vem vill?

Könsbyte

Fy helvete vad trött jag är.
5 intensiva arbetsdagar, hemma vid 19.30 i går kväll.
Sen en dejt efter detta, den som egentligen skulle skett idag.
Den var bra, dock vet jag inge mer än så.
Hahaha, jag är skadad, törs inte ens tänka mer än 1 minut framåt i taget.
Ingen ska ju få mig ledsen igen.
Aldrig någonsin, då är det bättre att lägga benen på ryggen och fly.
Roligt, jag har blivit som en karl.
Tack för det!

Sprinter

Det snurrar, springer, ränner runt.
Jag försöker hänga med i svängarna.
Och jag tror det går bra.
Nu väntar 2 dagar söderöver.
Å på lördag ska jag dejta.
Tjoho.

Ambitiös

Var tog den här dagen vägen?
Har suttit framför datorn och arbetat med uppföljning av planeringsdagen.
Vips tittar jag upp och inser att det börjar skymma igen.
Men nu har jag varit ambitiös, kan tydligen vara det utan att sitta på kontoret.

Kan någon komma och ge mig en kram, för faaaan vad jag skulle behöva det!!

Fegisar

Jag kommer aldrig att förstå tystnad. Jag kommer aldrig kunna acceptera tystnad.
När det bara blir tyst efter att ha varit precis tvärtemot, då vet man att det är något fel.
Jag förstår inte hur man tänker, tror man att det bara ska försvinna, att ingen märker att man tystnar.
Jag kan informera alla er som går omkring och inbillar er detta: Det funkar inte så, det märks när ni hux flux bara försvinner.
Så för i helvetet sluta var så jävla fega, kläck ur er skiten istället så blir all frid och fröjd.
Sanningen kan vara sjukt jobbig, men den är alltid, alltid, alltid bäst.

Lärdomar

Jag fattar fortfarande inte vad jag ska göra. Så nu ska jag bara strunta i allt, då blir det nog bra :)
Det borde väl va rätt, för saker man inte kan ska man ju inte göra förens man lärt sig det.
Å detta kommer jag aldrig lära mig.

Svamla är jag fortfarande bra på.
I natt kommer det bli en sån där sömnlös natt, beroende på att jag druckit alkohol både fredag och lördag. Men det är ju Oscarsgalan i natt så jag får väl titta på den då.

Förvirring

Allt känns lite konstigt, ovant liksom.
Vet inte vad jag ska göra nu.
Har ju aldrig gjort så här tidigare, så jag behöver nog leta reda på nån slags manual, facit.

Smärta

jag har verkligen försökt, jag har gjort något som jag aldrig tidigare gjort.
Jag hoppas verkligen att det blir bra, Smärtsamt bra, det önskar jag.

Missbruk

Jag har i många år varit matmissbrukare, nu kan jag av olika anledningar inte vara det nå mera. Jag har nämligen köpt mig en minimal magsäck.
Däremot kommer jag att hitta andra beroenden det är jag övertygad om.
Alkohol är ett sådant för tillfället.
Jag dricker för mycket sprit helt enkelt.

Omöjligt

Jag förstår inte, jag kommer förmodligen aldrig att göra det.
Jag är en ganska enkel person som bara vill må bra, men det blir liksom inte så.
Vad är det jag gör som försvårar det hela, varför är det helt omöjligt att älska mig?
Detta är en mycket bra fråga som jag önskar ett svar på.

Mammut

Min mamma är helt fantastisk! Hon är 68 år och på lördag ska hon åka Tjejvasan!
Jag blir så imponerad och oerhört stolt!
Önskar jag kunde vara där och ta emot henne vid målet.
Krama om henne och tala om precis hur fantastisk jag tycker hon är.
Men jag gör nog som jag gjorde förra året: skickar henne världens största blombukett.
Förra året grät hon när hon ringde och tackade och sa att hon blev gladare över den än själva genomförandet av loppet.
I love her!

Lugn

Allt funkar för tillfället, konstigt att man då inte har samma behov av att skriva.
Dagarna rusar på, det finns att göra mest hela tiden.
På hemmaplan händer det också saker, nu är jag mest ivrig och otålig, men det är ju typiskt mig.
Is i magen? Jag? Nehejdu!!

Glädje

Känner mig glad idag!
Jag tar för mig av livet.
Jag är bra!

Toppen

Nu gråter jag lite. Helena Jonsson vann ju VM-guld, och när människor vinner och är glada så trillar alltid mina tårar. Jag tycker om lycka!

Döda poeters sällskap

Jag överdriver inte om jag säger att jag sett den filmen 70 gånger. Varje gång gråter jag lika mycket. Slutet på filmen är det bästa som gjorts.

Idag inhandlades Ebba Grön-boxen, innehållande allt inklusive Ebba the movie.
Great!!

Försvinnande

Den här komersiella skitdagen som är idag blir ju mest ett hån mot oss stackars singlar.
Jag har säkert fått 40 olika notiser på FB om denna kärleksdag.
Jag vill inte ha!! Fatta det!!
Jag är ensam, jag har ingen att hångla med och jag har ingen som köper paket till mig!!

Idag tog jag en timmes långpromenad i kylan. Mycket uppfriskande.
Jag sover som ett barn på natten, mellan 23.30 och 7.30.
Ordningen är återställd. Jag jobbar som ett svin, dagarna bara försvinner, nätterna bara försvinner.
Livet bara försvinner, men det är ju så det ska va.

Nöjd

1 timme på gymmet.
Persbrandt på bio.
Middag med trevligt sällskap.
Dagen har varit bra.

Tågtankar

Det blev en lång dag, en lite konstig dag, en bra dag.
Saker hände som jag inte riktigt hade förväntat mig, men super som man är så fixade jag det med. Framtiden kommer att bli händelserik, men jag går ju i gång på sånt.

Insåg en sak när jag satt där på tåget, jag har så svårt att släppa saker som jag trivs med. Inget konstigt egentligen, det är nog en sund mänsklig reaktion. Men jag är nog extrem.
Kanske är det för att sånt inte händer så ofta i mitt liv, det där lilla extra, därför har jag svårt att släppa det trots att jag borde.

Jag känner mig stark för tillfället, men man får bli lite sorgsen trots det.

Tvspelsidioti

Jag vill köpa ett Nintendo Wii. JAG?!?!
Helt absurd tanke, jag som aldrig spelat ett enda litet tv-spel, ALDRIG alltså.
Å nu får jag en sån konstig idé, men jag provade hemma hos kära bror, och det var ju kul!
Finns ett träningsspel, då kan jag ju stå här hemma och svettas för mig själv.
Då kan jag bli ännu mer eremitliknande än jag redan är.
Greeeeeejt!

I morgon ska jag bege mig söderut och träffa henne jag är mentor åt, det ser jag fram emot.
Å på torsdag ska jag gå på bio och käka middag.

Som sagt va nåt konstigt händer, jag aktiverar mig ju!

Dödstrött

Satan vad trött jag är.
Jag är verkligen ingen morgonmänniska.
Vill sova och sova och sova.
Men nu tar jag en rask promenad i kylan, så då vaknar jag till. Tror jag.

Utan dina andetag

Bland det vackraste han någonsin skrivit den gode Jocke

Fan

Jag ska ju upp tidigt och ro i land en 8 timmars planeringsdag i morgon.
Och här sitter jag och glor.
Men, är ju inte riktigt klar ännu, lite fix återstår.
Ja, jag jobbar bäst under press.

Enastående

Jag är helt enastående. Mitt livs första gymintroduktion.
Jag gillade det och ser fram emot nästa tillfälle, som jag planerar ska ske på torsdag.

Nu ni era jävla puckon som ratat, hånskratttat, sett ner på, utnyttjat.
Nu ska ni få en stor jävla smäll på käften.