Fylking

Människor med intellekt och förmåga att uttrycka sig väl i skrift är något som kan få mig ordentligt på fall. Ordtrollare, historieberättare, personer som i skrift kan få fram en känsla.
Kärlek, ironi, humor, sorg.....what ever. Vet bara att jag fullkomligt avgudar såna människor.

Det finns en sån person....eller har funnits en sån person i mitt liv. Vi hade kontakt på nätet i ett halvår, hade oändliga dialoger. Han var en sån där som fick mig att gapskratta, storgrina och allt däremellan. Sen träffades vi och det blev ungefär lika bra där med.
Dock var det inte läge i hans liv för en relation. Han tyckte vi skulle hålla det på nån slags konversationsnivå. Fine det kunde väl funka. Men när det hela utvcklades till att han enbart skickade sms på fyllan så bad jag honom lägga ner och lämna mig i fred.

Nu de sista veckorna så har han börjat skicka sms igen och jag har varit mer än lovligt sval i mina svar, om jag ens har bemödat mig att skicka ett svar.
Vad är det för fel på såna här herrar? Vad är det jag har som dom saknar men som dom ändå inte vill ha?
Jag begriper ingenting, jag skrev att jag kommer fortsätta dissa honom för jag är världens största egoist för tillfället.
Äntligen, som Gert skulle sagt!