Jag har sen en tid tillbaka tänkt i banor av: Allt eller inget när det gäller relationer.
Har efter diverse misslyckade försök bestämt mig för att det ska kännas på riktigt ganska snart, annars är det inte intressant.
Därför funderar jag en del på kvällens besök. Jag vet att detta inte kommer att bli något seriöst, för han är inte intressant på det sättet. Ska jag verkligen träffa honom då?
Är det inte lika bra att bara strunta i det? Vad finns vinsten i det hela?
Tänk om jag någonsin kunde göra något utan att analysera sönder saker i små atomer.
Jag kanske ska se det som att ju mer jag analyserar desto mer negativ energi tar det från mig och desto större anledning att inte ge mig in i det.
Jag ska gympa och jobba, det är jag bäst på :)
EM-kval: Sverige-Spanien
4 år sedan
2 kommentarer:
Håller med. Det ska vara allt eller inget. Och oftast känner man ganska snabbt om det är intressant eller inte (om man inte träffas regelbundet i något sammanhang, t.ex. på jobbet, och känslor växer fram långsamt förstås). Om man känner så som du beskriver så tycker jag man ska bryta direkt. Om inte för sin egen skull så för den andra. Vi har inte rätt att slösa med andras tid.
P.S. Jag har också kört med total tystnad-strategin. Inte snällt.
Du har så rätt, varför slösa båda hans och min tid när det ändå inte kommer leda nån vart.
Dock ska jag delge honom detta naturligtvis. Jag hatar ju verkligen när någon gör så här mot mig, och jag ska inte vara lika hemsk som dom.
Skicka en kommentar