måndag 23 februari 2009

Fegisar

Jag kommer aldrig att förstå tystnad. Jag kommer aldrig kunna acceptera tystnad.
När det bara blir tyst efter att ha varit precis tvärtemot, då vet man att det är något fel.
Jag förstår inte hur man tänker, tror man att det bara ska försvinna, att ingen märker att man tystnar.
Jag kan informera alla er som går omkring och inbillar er detta: Det funkar inte så, det märks när ni hux flux bara försvinner.
Så för i helvetet sluta var så jävla fega, kläck ur er skiten istället så blir all frid och fröjd.
Sanningen kan vara sjukt jobbig, men den är alltid, alltid, alltid bäst.

Inga kommentarer: