Stolthet

Jag har en sak som jag är väldigt stolt över.
Nämligen att jag aldrig, aldrig skulle vara tillsammans med någon enbart för att slippa vara ensam.
Jag är inte rädd för att vara ensam och jag får gåshud vid tanken på att leva i en relation bara för att undvika ensamheten. Tänk att ha en man som jag tyckte var pinsam, som inte är attraktiv i mina ögon, som är tjatig och jobbig på ett eller annat sätt.
Nej, nej, nej, nej.
Då är jag hellre singel resten av mitt liv än har en man jag inte är huvudstupa kär i.

Jag tycker helt ärligt att det suger att vara singel, jag saknar att ha någon i min närhet, någon det pirrar i kroppen när man tänker på. Ja, ni hajjar vad jag menar.
Men bara för att jag känner så så är jag inte desperat. Det finns en kille som förmodligen skulle ge sin högra hand bara han fick vara tillsammans med mig. Han är jätte go, snäll och omtänksam.
Men det räcker inte. Han ger mig ingenting, och jag skulle aldrig vara med honom enbart för att slippa känna mig ensam. Det vore elakt mot honom och framför allt elakt mot mig själv.
Jag är ju värd det bästa!