Kaos

När jag känner att jag får ett lyft i den mentala statusen så dyker han upp. Frågar på msn hur jag mår. Jag har raderat honom för länge, länge sen, det hade tydligen inte han gjort.
Vill han verkligen veta det? Ska jag berätta att jag saknar honom så hjärtat slutar slå ibland? Ska jag berätta att jag nästan skulle kunna ge hur mycket som helst bara han var hos mig? Att jag saknar hans röst, hans skratt, hans tjurighet, hans envishet, hans rädsla, hans genorositet, hans händer, hans kropp, hans kläder i min garderob, hans schampo på badrumskanten, hans tandborste i tandborstmuggen, hans doft, hans cigaretter, hans lortiga arbetskläder i en hög, hans grymtande när klockan ringer på morgonen, hans kopiösa kaffedrickande.
Nej, jag berättade inte det, jag skrev bara att jag mår bra. Hur mår du? Jaha vad kul bla, bla, bla.

Kände han på sig att jag tänkt på honom dag och natt ett tag. Märks sånt?
Nä det är klart som fan att det inte gör. Telepati existerar inte, gjorde det det så hade han varit här för längesen. Då hade jag telepaterat hit honom den 30 mars förra året.
Han undrar hur jag mår för att han bryr sig om mig som en god och snäll vän.
Jag kräääääääks!!