Tid

Nu har man jobbat ett par veckor efter semestern och det är som vanligt kul med massor av saker att göra. Problemet är nog mer tiden efter jobbet. Eller inget problem, men något jag inte är van med.
Jag är van att jobba som en tok, samtal och uppgifter att fixa dagarna i ända. Jag har kunnat jobba hur mycket som helst, ger allt, tömmer mig själv. När jag kommit hem så kan jag bara lägga mig i soffan, var tyst och gå in i min lilla bubbla. Detta beteende har ju gjort att jag orkat ge precis allt på mitt jobb.
Nu är det inte riktigt så längre. Jag har någon att komma hem till, som vill prata och berätta om sin dag. Jag känner mig mest bara trött och orkeslös.
Ett lyxproblem naturligtvis. Men, ändock något jag håller på att vänja mig med.
I går kväll så skulle jag stressa från jobbet direkt till träningen, komma hem sent, vara totalt slutkörd och inte orka lyssna på Älsklingen.
Där och då i bilen så bestämde jag mig att omprioritera. Älsklingen ska inte bli drabbad hela tiden att mitt galna tempo. Så jag sket i träningen, åkte hem och mös, gick på bio och mumsade en massa popcorn.
Jag är nog en liten egoist ibland har jag upptäckt, men det är kanske inte så konstigt efter att bott ensam i 20 år. Att leva i en relation på detta sätt är absolut första gången och jag njuter mest hela tiden. Men det är absolut ingen enkel spikrak väg. Jag lever och lär varje dag.
Tack för att du finns min Älskling.